utvecklande vecka minsann...

denna vecka har varit en skön läsvecka. det kändes lite konstigt i måndags då vi fick reda på att vi fick välja vad vi ville läsa bara du kunde koppla det till veckans tema. det kändes nästan lite väl fritt men såhär i efterhand så var det ett gött sätt att jobba och låta oss med vår nyfikenhet leta oss fram till intressant läsning.

kul att sen få höra vad alla andra har läst vilket gör att man får upp ögonen för nya
böcker och tankar kring temat/ämnet som vi alla haft som riktlinje.
detta är något som jag kommer ha nytta utav i min roll som lärare. låt barnen jobba i vilket material dem vill men med samma tema/ämne för att sen redovisa och berätta och förklara vad dem har gjort och kommit fram till. befriande att inte behöva göra exakt likadant som alla andra i klassen utan man får ta egna initiativ och utveckla nya färdigheter om man vill eller kanske förnya och bredda sig i gamla redan invanda mönster där man känner sig mer bekväm.

Kernell är bra som bollplank men mycket utav det han säger är egentligen "bara" sunt förnuft. det mesta av det han säger låter ju så självklart. det jag menar är att han har en lång erfarenhet av yrket och ett genuint intresse av lärandet verkar det som. detta är ingen kritik mot honom, men jag tänker som så att om man är intresserad av sitt lärarjobb och fortsätter vara nyfiken varje dag och har en vilja att lära sig nya grejer, efter 20 år i yrket så bör man väl då vara en duktigt driven och grym pedagog.

eller?

jag menar att som Kernell gör att vidga våra vyer och ge oss lite annat perspektiv på vår läsvecka samt bara en sådan sak som att lära(genom att skriva ner och memorera) sig våra namn första gången man ser honom gör att man får förtroende för honom. att han sen ger oss tips på hur man ska tänka och agera i olika lärandesituationer samt ifrågasätter sig själv gör bara att förtroendet ökar.

sen har jag under mina år(4st redan) i lärarrum sett hur vissa har denna drivkraften medan andra bara gnäller över hur det borde vara men detta gnäll stannar ofta vid gnäll, man gör liksom inget åt det. då är frågan varför man inte gör något? orkar man inte? har man tappat hoppet om att kunna göra något eftersom det aldrig går att göra något? det är för krångligt?
förändra det som finns kring dig så gott det går för att utvecklingen ska fortsätta vara just av utvecklande art. det kanske är det enda du kan göra men GÖR det då åtminstone.

jag valde att läsa om lärarlyftet. jag ville se vad lärare ute på fältet hade att säga genom att läsa bloggar och artiklar samt att se lite vad skolverket och regeringen ville komma fram till.

rent spontant innan jag läste något så tycker jag att man som lärare måste kunna fortbilda sig och utvecklas i yrket och samtidigt höja sin status där jag anser att lönen självklart ingår. är det så att du är driven och vill utvecklas så ska detta belönas. skolan kanske ska drivas lite som ett företag, med det menar jag att man måste hela tiden sträva efter att bli bättre och bättre. vilket företag skulle tex låta de anställda själva betala fortbildning eller är det bara en stackars människa som fått allt om bakfoten?

att lunka fram i samma takt som för 10 år sen utan att man hänger med i världen som forsätter rulla på utanför skolan är inte utvecklande. det är konstigt att år 2010 så är fortfarande tex datoranvändandet på många av våra skolor skrattretande dåligt. Alla lärare borde kunna fixa fram en PPT utan problem, detta borde dem ha lärt sig någonstans för 7-8 år sen om inte ännu längre bak.  jag vet att man jobbar på detta i skolan men det går alldeles för långsamt.

här är ett exempel på när utveckling verkar gå för fort fram utan att folk hinner anpassa sig, eller kanske inte.

genom att läsa vad riktiga folk tycker, inte alltid negativa tankar och ideer utan även positiva och framåtblickande. från högre ort är det ofta romantiserande visioner om hur allt borde fungera och då är kanske olika bloggar och artiklar bra bollplank i min tankeprocess.

vi kanske ska göra skolan statlig igen? lyftet ser väldigt olika ut i kommunerna precis som skolorna gör. vissa kommuner utnyttjar lyftet till fullo medan andra gör det rakt motsatta. budgetfråga? förmodligen, precis som med allt som har med skolan att göra...

kan man man inte bara för ett år låta skolan få en riktigt ordentligt stor kappsäck med guldpengar? ”här kära rektor, gör vad du/ni(läs lärare, övrig personal samt elever) vill på er skolan eftersom du/ni vet precis vad som bör göras och var pengarna ska stoppas. Mvh Utbildningsministern” kan det stå på lappen som sitter klistrad på säcken.

mina tankar nu efter allt läsande är att självklart ska lyftet eller fortbildningarna i någon form finnas kvar. man ska kunna fortbilda sig och bli "bättre" som pedagog och det ska finnas någon form av belöningssystem eller morot, inte bara det att du blivit rikare på kunskap.

något mer måste till....