20 juni 2011

100. sista dagen av leken. imorgon blir det allvar.


nå, har vi alla spelat spelet eller lekt leken? eller har vissa glidit ut i ingenmansland och lallat sig igenom ännu en vecka av högskolestudier? finns det fuskare och myglare uppe i altejen som gör allt för att inte göra någonting? som skiter i att komma. som kommer för sent. om halva hjärtat vill jobba och den andra halvan bara slappa, va händer då? vad finns det för konsekvenser av ickespelande? inge betyg? indraget csn? slag med de dyra linjalerna över fingrarna? eller blir det rätt och slätt ett simpelt game over? kan man bullshita sig igenom en 15 hp kurs hur som helst? ingår det i spelet? är man the master of trash talk(i can smell bull shitting and trash talking from miles away) så bör man ju kunna se igenom andra som kör med liknande medel för att knö sig fram i kön som slingrar sig fram till csns pengapung samt GU:s betygsättare. 






men, de minor/fällor som läggs ut vid trash talken kan ju lätt smälla under den egna foten om man inte är med och alert. om man känner för att agera falskspelare eller rebell så får man vara medveten om att det kan komma en rikoschett och slita upp ett sår i pannan på en, precis som det hände med mr Potter. han vart ju märkt för livet med sitt lightningscar. har man riktig otur så kan det ju hända att man börjar snacka dansk om rikoschetten väljer omvägen via stämbanden istället. 

i leken så gör det inget om man väljer att bygga egna världar. detta kan göras genom lur för att förstärka sina egna tankar och viljor. men även genom gemensam kreativitet som för leken framåt och för det mesta uppåt. här kan luret vara av godo. i spelet däremot är nästa alltid luret av ondo. det är inte särskilt uppskattat när luret kommer fram i ljuset under spelets gång. den snälla kan snabbt bli den falska dumma. jag tror inte att alla är kapabla till att luras och fuska i spel. alla har inte viljan. viljan att vinna trots dåliga odds eller tillgångar men som kan svänga snabbt tack vare lite klurigt och osynligt fuskande. dels så har det att göra med feghet. man vågar inte ta risken att bli påkommen med fuskeri och bli kallad fuskare. detta kan ju vara ok i spelets värld kan ja tycka. däremot när man kommer till verkligheten är det svårare. här har jag svårt att fuska. konsekvenserna verkar vara så hårda ifall man fuskar lite med papper och dylikt. men om man flyttar in tre hästar istället för två under en omgång Risk så blir konsekvenserna inte lika överväldigande. i värsta fall så kanske en jordbävning sker och lite tärningar får prova på vingarna i luftrummet för att sedan studsa i väggarna. don't do the crime, if you can't take the time, som dem säger. är du villig att ta konsekvenserna, ta då till fusket. om inte, låt bli. fusket kan göra hela spelandet lite mer spännande, men medspelarna kan ju tröttna ifall fusket är alltför tydligt. jag spelar inte kort med pappa längre. han fuskar hela tiden men väldigt dåligt. man ser det utan att ens anstränga sig. då blir det tråkigt. tråkigt att avslöja en dålig fuskare. jävligt roligt att avslöja en bra. bluffstopp, kul när man spelar med riktigt bra fuskare. lika överjävligt tråkigt när man spelar med folk som typ slänger korten öppet bakom ryggen så att ALLA ser. trist.


ja tänker inte skriva vilka människor som jag diskuterat kring och med, det får ni själva tolka in.
nä nu ska ja ner på stan och leta mat för dagen för att sedan vika lite mer papper.





   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar