Ja leker. Ja spelar inte. Hade ja spelat ett spel så hade ja vid denna tiden varit klar med en tydlig strategi för att vinna hela skiten. När jag går in i ett spel så gör jag det med målet att vinna. När ja leker däremot gör ja det för någon annan vinning. Ja gör det kanske bara för att det är kul. Att spela spel kan också va kul, men det är lite mer på allvar. För då gäller det att vinna. Men under leken infinner sig ingen vinnarinstinkt, iaf inte hos mig.
Att få kort med uppmaningar på är bara en del i leken. Precis som att min polare skulle be mig att göra något i leken. Hade jag tänkt spel så hade ja räknat med att uppdragskorten gav någon slags poäng eller vinning ifall du klarar dem. Eftersom vi inte fått något om vi klarat uppdraget för dagen så känns det inte självklart att det är just ett spel som vi håller på med. Det är snarare en lek. Och för att hålla intresset för leken igång så ges vi kort. Kort med text på som vi ska tolka och sedan välja vad vi vill göra efter det.
I och med att ja leker så vågar ja mer. Ja är inte rädd att förlora något, ja kan bara vinna. Jag kan bara vinna genom att våga bygga något nytt, använda mig utav samma material hela vägen och göra uppdragen efter min egna tanke och process.
När ja leker så kan ja välja att gå in och försöka styra folk och hetsa bara för att det är kul. Hade det varit ett spel så hade ja gjort det för egen vinningsskull. Reglerna håller ja mig till. Någorlunda. Utrymmer för att bryta dessa skapar ja mig. För att kunna bryta mot dem så måste ja veta allt om dem. Regler är bra. Regler är till för att brytas. Men man ska nog inte bryta mot dem ifall man inte kan ta konsekvenserna av regelbrottet. Konsekvenserna är nödvändiga. Men i leken behöver inte konsekvenser finnas. Eftersom det inte finns något mål så behövs inga konsekvenser vid regelbrott. Man leker för att det är kul. Är det inte kul, sluta lek.
Så det är en lek. I alla fall för mig.
- postad från min telefunkenmaskin..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar