ord

inga bilder.




förklara en teckning med ord.

jag ser ett någorlunda kvadratiskt vitt papper upptejpat i hörnena på en vit vägg. på en höft är papprets storlek 70x70 cm. papprets kanter är ojämt skurna/klippta. papprets vänstra och högra sida böjer sig inåt rummet, bort från väggen och tejpen i hörnena håller pappret på plats, denna böj på pappret gör att skuggor bildas på papper och vägg. tejpen är gul/biege.
mitt, centrerat i höjdled/lodrätt, på pappret är formen av ett ben tecknat. benet ligger horisontellt med benknotor i bägge ändar. om man delar upp papprets längd i sex delar så består benet av fyra och på vänster och höger sida ses omålat papper. inom formen av benet ser man mörka partier av blyerts, skuggor. delar man benet i två delar på mitten så är den vänstra sidan mörkare, har fler blommor än den högra. den högra sidan är inte lika mörk i skuggorna och har färre blommor. blommorna är rosa till färgen och skiftar i toner och styrka. på den vänstra sidan ser man uppemot elva blommor. på den högra något mindre, runt två. den högra sidan är mer detaljerad i de grå partierna, blad och grenar syns.
benet ligger inte helt horisontellt utan den lutar några grader åt vänster, den vänstra delen blir lite lägre. i bägge ändar på benet återfanns benknotor som sagt, dessa knotor rör sig uppåt snarare än att de avbildas lika både uppe och nere. alltså, de runda formerna är uppåt.


förklara en promenad med ord, gärna utifrån bild.

färgerna är gula, ljusblå och gråstensfärgade. havet är stilla, himlen likaså. stenarna har ett kvällsljus på sig, ett gulaktigt lågt ljus som bildar långa skuggor. i horisonten ser man konturer av öar, och en molnbank som ligger strax ovanför linjen. gräset är torrt och alldeles stilla. jag tittar ner i stenarna och låter mitt samlande ta plats. inga hörlurar med ljud i öronen. jag hör vattnet, ser gränsen mellan torrt och vått, varmt och kallt. min pappa går 30 meter längre fram. hans ögon letar efter skatter. andra skatter men ändå skatter. han hjälper mig i mitt letande och pekar då och då på något han hittat. hans skatter består bland annat utav pinnar med flaggor, nummer, snören och bly på.  jag letar ben. helst vita ben men även ben som är spännande och då kan de ha en annan nyans. men helst vita.

när man går såhär och letar, med huvudet ner mot marken så hamnar man nästan i något sorts trans efter en stund. trans kanske är fel ord men man blir så fokuserad på att filtrera bort allt annat som hamnar i synfältet att man till slut bara ser de få konturer, och färger som benen har. plastkorkar, stenar, rep, träbitar, glasskärvor allt försvinner fort. huvudet blir fort trött. man märker att man anstränger sig i letandet. ljuden av havet, stenarna som rör sig mot varandra, glasskärvor som trampas på, hundarnas flås och rörelse bakom mig blir som bakgrundsmusik. jag hör ljuden fast ändå inte. idag blåser det lite från öster så det är inte de vanliga lukterna som når mig heller. man kan gå väldigt nära den ruttna tången som ligger längst ut, nära gränsen utan att känna den starka stanken, man kan känna toner av den, men det är inget som stör.

benen samlas i gröna påsar som jag har med i bakfickan. idag vart det en helt ok påse med hem. hittade bland annat en skalle, stor som en knytnäve, som jag inte kan förställa mig en ägare till. antingen en står fågel eller ett havsdjur. tyvärr var skallen inte helt hel utan det fattades nog några bitar samt att den inte var vit. den var grön. men, den var spännande så den åkte med i påsen.



förklara en inspiration med ord.

som inspiration till steg i min process har jag hittat/tänkt/fått höra att jag ska göra ett landskap i benen. jag har hittat någon som målat in några trädsiluetter i enkla geometriska figurer. tänker mig att jag ska hitta mitt typiska ö-landskap, nästan som mina fötter/strumpor i mitt lilla arkiv, och måla in detta i ben. jag snubblade även över någon som på plywood tryckt upp djurfoton i djurformen där övre halvan av djuret är djur och att den sen fadear(fejdar)/tonar över till ett landskap, träd eller liknande. man ser även att färgerna fadear/tonar i vart annat + att färgerna är artificiella i vissa områden.


förklara ljudet av det letande varelsen. en letande varelse som letar efter mig.

i förrgår hörde jag varelsen utanför mitt fönster. bara genom att lyssna på lätet hör jag att den rör sig snabbt. ett snabbt ljud, skrik som upprepas tre gånger, sen tyst en stund, och upprepning igen. jag spelade in dryga minuten men innan jag lyckades samla mod att öppna balkongdörren, hitta telefonen i mörkret och starta inspelningen så hade varelsen hållit på i säkert 2-3 minuter utanför.
sent i går kväll när jag skulle ut med hundarna för sista gången innan natten så hörde vi alla tre hur det rörde sig i skogen bredvid oss bakom huset. det brakade till och an hörde hur något förflyttade sig med snabb fart igen. vi riktade alla tre blickarna åt samma håll rätt in i mörkret. jag tror att hundarna här var min räddning. jag vet inte om varelsen vill mig illa. än. men jag tänker inte riskera något.
i morse när vi gick morgonpromenaden så såg jag tydliga spår efter varelsen i marken, bland löven ungefär 5 meter ifrån där vi var igår när vi hörde den. den kan ha grävt, eller så var det rivspår efter kvällen innan. hundarna luktade noga på märkena. väldigt noga. jag kände mig iakttagen.



pedagogisk referens. lindgren. denotation konnotation semiotik.

jag tänker kring pedagogisk referens och eftersom vi läser "det kreativa ögat" nu så faller jag under att beskriva mina bilder i detta inlägget med bara text. jag försöker hålla mig till denotation i första stadiet, det första man ser ska beskrivas utan tolkning eller analys. en boll. och att man sen fyller ut med konnotationer och tolkningar kring det man först såg. en stor boll, lite halvpaff med slitna sömmar efter timmars sparkande på grusplanen. denotationen görs så fort, den första läsningen går i rasande fart utan att man tänker på den, sen tar tolkningarna och analysen över lika snabbt. semiotiken är intressant, jag skrev min C-uppsats i konstvetenskap med semiotiken som verktyg. hur skolad behöver man vara i semiotik/bildanalys för att inse hur man tänker kring bild? behöver man veta hur vi "kan" tänka och fungera när det kommer till detta eller kan det finnas en vinning i att vara helt blank eller ha hittat egna vägar?



konstnärlig ref, landskapsdjuren. tatueringar där armar och skallar blir till blomsterängar.

mina konstnärliga referenser hittar jag överallt. via pinterest, via boooooooom.com, via tidningar, via er, mm. tatueringar där folk numera använder sig utav en mer "realistisk" teknik där målningarna inte ser grafiska/tatuerade ut utan realistiska intresserar mig nu. blommor på en arm blir blommor i mina ben. sugar skulls från latinamerika visar på samma bildgrej men också på att symbolen för död, dödskallen, som täcks med blommor för att hedra folk som har dött, lite allhelgonahelgsgrej. död betyder död men också att man fortfarande verkar leva med i minnet hos folk. tankar går till att man smyckar det "hemska"(döden) med blommor för att göra det mer levande, mindre "hemskt". sen är det nog landskapsdjuren som kommer få mig att kollagea(jo, du förstår vad som står) ihop något med mitt landskap i mina ben. klipp å klistra kanske. jag ser även lite metall, guld/silver + blyerts. ja.



bygga djur. skapa djur.

jag har börjat bygga varelser. jag lägger ut ett kranie på mitt vita underlag och sen fortsätter jag pussla ihop en varelse med de ben som bassar in. lite Petsson och Findus känsla tänker ja. i dagsläget har jag gjort fem olika varelser. alla med olika egenskaper och hemskheter. de pendlar mellan vegindianer till kötterianer. beroende om de vart läskiga eller inte. känns väldigt experiementaktigt, nästan som att spela spel och bygga sin karaktär eller nått.



bygga ett fenomen, starta upp ett instagramkonto i djurens namn och få det att rulla stort.

en annan tanke jag står med just nu är att bygga en karaktär. ett internettfenomen som är mystiskt och svart till en början och som ska försöka få typ 1000 följare på instagram genom intressanta bilder och historier. en internationell varelse. eftersom att bilder på instagram bara lever i ca tre timmar för att sen glömmas bort så behöver min tamagotchi av 2013-talet ofta uppdateras för att kunna leva vidare. bigfoot/storsjöodjuret/Nessie uppdateras inte tillräckligt ofta kanske för att verka levande.

jag ser denna del i processen som intressant då vi lär gå mot en än mer instagrambaserad värld än den som gammelmedia/gammelskola haft monopol på så länge. tre timmars levnadstid i dag är aplång tid idmorgon, då lever bilderna bara i tre minuter.

 hur fan får man över 1000 följare? om bossthefrenchbulldog kan ha över 90k följare så borde väl min varelse också kunna leva här? måste lära mig hur. ha en strategi. en taktik.

ses imorgon. då kanske med mer bilder.