20 dec. 2013

behöver göra annat än tänka på text.



vad

jag har fortsatt kriga. fortsatt spela. fortsatt gestalta. jag har en tanke på att projicera mig själv spelandes kriget på mitt ritade krig. lager på lager på lager på lager. så jag filmade mig själv när jag försökte överleva våg efter våg av fienden. det fina med denna spelomgång är att fienden är ingen homogen grupp, utan det blandas hej vilt med nationaliteter, den dumma är liksom inte bara ryss, afrikan, afghan, taliban, amerikanare, tysk, japan, kines mm, sen är ju inte alla dessa länders soldater med heller men det finns en blandning iaf på styrkor. vissa är svåra medan andra är lätta. det finns även fyrbenta soldater som bits och används som självmordsbombare, fast frågan är om man kan användas som självmordsbombare om man inte själv är medveten om att det man har på ryggen är en bomb? kanske ska kalla det för typ vapen istället, ett levande vapen. nu när ja tänker efter så är faktiskt gruppen soldater lite homogen ändå, det är bara män. vart är de kvinnliga soldaterna? varför är det så här? normen återigen. normen att mannen är dödlig, är en dödens maskin, är kanonmat, är en krigare. det låter lite för enkelt i mitt huvud men samtidigt ganska logiskt, tyvärr, det är liksom 2013 snart 2014.

jag höll mig vid liv i dryga 7 min och 30 sek tror ja. sen var det ju bara att börja om igen. det kan man inte alltid göra, men i spel går det.

hur

jag satte en kamera mitt i tvn, precis där mitt sikte på vapnet sitter så det var lite svårt ibland att få in skotten. jag var tvungen att sätta den där för att få en bra vinkel, efter ett tag tänkte ja inte så mycket på kameran utan den var bara där. jag satte en vit vägg, tyvärr något liten vilket gjorde att ja fick skarva in nytt vitt i efterhand, i form utav en gammal diaprojektorduk från typ 70-talet. jag valde att göra det utan tröja(....) eftersom jag ville känna igen mig i det jag tidigare tecknat, en till sak som ja kände var just nakenheten, utsattheten och den konstiga situationen som blev eftersom jag vanligtvis spelar påklädd. kanske behöver testa helt utan kläder, kanske helt kamouflerad, med hjälm mm för att se om det händer något mer, något annat.
när jag filmat klart vart det in med det i datorn och sen försvann några timmar på maskning och annan snabb simpel retouch för att få det ljusa, dimmiga utseendet på videon som jag eftersträvade.


varför

jag vill visa mig rörlig. visa hur jag ser ut när jag spelar, hur mitt minspel, reaktioner, ögon reagerar på vad som sker framför mig, men framför allt hur jag kan se ut när jag dödas i fantasin, i fiktionen.

det finns en taktisk fördel att ha koll på kartan uppe till höger vilket gör att min blick ofta i snabba sekvenser rör sig dit för att sen återgå till det som är framför mig. överblicken över vad som sker är viktig för att kunna tänka ut nästa drag, hela tiden vara steget före de dumma som försöker skjuta mig.

det finns en tanke på att göra samma filmande fast då ja kollar på krigsfilm, tittar på nyheterna eller läser tidningen, mest för att kolla vad som händer. fast i nuläget är det bara en tanke eftersom det är spelet och spelandet som intresserar mig.



det kan finnas en fördel att titta både med och utan ljud, sen kan man även sänka ljudet så att man bara anar det. det finns en skönhet i skissen, i det som inte blev som jag tänkt, tex i det flimrande ljuset i videon som uppstår när ljuset från tvn har en viss våglängd som visar sig i den filmande filmen. det finns knep och knåp för att minska detta och i vissa fall undvika det helt och hållet, men frågan är om jag vill få bort det. jag gillar flimret. iaf nu. det liksom skakar om en film som skulle kunna vara alldeles "för fin" för det som jag vill visa.



här är skissen gjord i datorn på hur det kan komma att se ut om ja väljer att projicera det sen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar