Pipe Island blogg: v 13. fusk. ref.

fuck it. ja e klar nog att sjösätta.

fuskare? jag? bite me.

Jag har inga problem att ta till fusket i vissa lägen i livet. Men jag gör ju det inte i skarpa lägen hela tiden utan snarare i spelsammanhang. Jag ställde frågan vilken den största fuskaren är via min facebook, och jo ja visste kanske redan innan att det stod mellan mig och min far, men jag tror inte folk förstod vad just jag ser som fusket här som jag vill titta vidare på. Jag har en kompis som av sin bildlärare i högstadiet blev just anklagad för att fuska, du har inte ritat denna bilden, det har någon annan gjort. Hela hennes tilltro till läraren försvann där och då, hon kunde inte ta honom på allvar efter det. Han trodde inte på hennes bild via hennes hand eftersom den inte hade gjorts i skolsalen under hans övervakning. Vilket jag kan förstå till visst sätt, jag har själv varit med om liknande fall där elever lämnar in arbeten som visar ett hantverk eller teknik, om man nu kan prata om det, som inte överrensstämmer med deras normala nivå i klassrummet. Det kan ju vara så att man slappnar av på ett annat sätt hemma eller på en plats där man känner sig bekvämare och där tiden kanske inte är så knapp utan där man får möjligheten att bli klar i sin egen takt. Men faktum kvarstår att jag många gånger framöver kommer hamna i situationer där jag behöver genomskåda eller iaf bemöta vissas arbeten med viss skepsis.

Fuskare eller vinnare.

fusk eller lur? prank?

Vad är värst, att bli falsk anklagade att vara en fuskare eller att vara en vinnande fuskare på andras bekostnad?

hur kan man jobba med detta? Är det något att jobba med? Kan man skicka en bild eller en film genom urkund tro? Eller? Nä..

Banksy, en fuskare? En extern handledare(...) tyckte det, resonerade så, han fuskar ju. Han vill inte visa vem han är. Eller hen snarare, hen vill inte visa vem hen är. Det är ju ofta olagligheter som sker iom detta konstnärskap och böterna är dryga och tiden i finkan lång om man åker dit. Att hålla sig osynlig och under radarn är ju hela spelet. Namnet finns där. Verken likaså men inga ansikten. Frågan är om fusket kommer in i de olika regelsystem som finns omkring oss. Man får inte göra si, så då e så ett fusk, eller lur. Kör man för fort fuskar man(?) och borde straffas.

När kameran kom med fotografiet så sågs det som fusk, de som ägnat tusentals timmar åt att lära sig konsten att måla realistiska porträtt mm vart ju akterseglade något djävulskt. Då vart det ju inte längre intressant att måla exakta porträtt längre utan det gjordes enklast genom kameran och ljuset, här föddes ju andra konstriktningar där det realistiska inte var intressant utan man ville åt något annat.

Frågan om lur och fusk är också den intressant. Pranks och fusk som e på skoj kontra fusk där någon vinner något av det eller som anses vara omoraliskt eller kanske till och med olagligt. Hur gör man här? Det finns ju olagliga grejer som kan komma upp inom mitt ämnen, street art är ju ett enkelt exempel som alla kan förstå varför även om man kanske inte håller med.

Jag läste spelets regler sommaren 2011 och då jobbade jag hela sommaren utifrån ett kort där jag inte skulle visa eller prata om vad ja gjorde utan bara ta in det som alla andra sa. Detta gjorde ju att ja just inte visade något på handledningarna, ingen såg hur mycket jag gjort eller inte gjort. Jag hade med mig ljudinspelningar från mitt arbete men de var ju väldigt öppna för tolkningar. Här kunde ja ju fuskat. Jag kunde ju bara badat och solat den somaren och låtsas att ja jobbade med något. Det stod ju på kortet att ja skulle göra just så, ja följde ju bara reglerna. Nu har det gått några år och jag kan ju erkänna här nu då att jag inte fuskade. Jag jobbade hårt som fan utan att få visa va ja gjort. Jag visade det genom ljud, ja, men inget visuellt. Jag jobbade i det offentliga iof så folk såg ju att det var något som hände där och då men jag själv var ju gömd, dold, en fuskare likt Banksy då kanske.. Jag gjorde rosa stigar av betongflaskor, jag målade min totem och fotade som en galning. Jag spelade in alla mina steg bland stenarna där jag letade efter material, jag bar och släpade hem många gånger min egen vikt, för att arbeta med det och sen släpa tillbaka det och lägga tillbaka det fast i en annan skepnad. Jag begravde min totem som flyttat sig efter stormen, jag fyllde i färgen som skavts bort och gjorde nya upptäkter och nya projekt hela tiden. Allt detta utan att någon visste att det var jag. Det var en jävligt kul sommar, lite väl ensamt att inte ha någon att bolla mer med men lärorik. Fuskade ja här då?

På redovisningen vart det en tävling, ett spel, en labyrint som skulle lösas och där den snabbaste fick möjligheten att faktiskt se vad jag gjort, de andra, förlorarna, de som inte fuskade, fick bara höra återigen. Jag filmade i smyg vinnaren när hon tittade på min film, klippte sen ihop dessa två snuttar och publicerade på bloggen och hemsidan fast med ett lösenord som man vart tvungen att ha för att kunna titta. Lösenorden finns i inlägget om än dolt, vitt i vitt. Jag tror det är väldigt få som faktiskt sett den, men det va ju hela meningen. Kanske.

Jag fick mina 15hp för kursen trots att lärarna inte såg vad ja gjorde, men de litade på mig, de litade på att jag jobbade. Hade jag varit en annan hade de kanske inte litat på mig, hade ja gjort ett annat intryck under dessa veckor så kanske de hade underkänt mig, kallat mig fuskare och strukit mig från kursen. Jag kanske fuskade. Jag har ju redan berättat att jag är en vinnare när det kommer till spel. Det gäller att vara i mitt lag om man vill vara med och slåss i toppen.

http://pipeisland.blogspot.se/2011/09/133-ja-har-lekt-klart.html

http://www.simontorgersson.se/spelet

Regler. Utan regler inga fuskare. Eller?

I en fungerande formativ bedömning så är det svårare, inbillar jag mig, att fuska utan genomskådning. En öppen process där man redovisar för sina steg hjälper ju mig som lärare att sätta mig in i arbeten och jag slipper där en klump av verk som lämnas in i slutet av kursen eller projektet i ”finalskick” utan att veta hur vägen dit gick, summativ bedömning. Har du verkligen gjort det här-frågan är lurig, det är svårt.

tatu. datoriserade gnuggisar. mitt samlande av tatueringar har bara börjat. jag klipper in de i mig själv, tatuerar mig själv eftersom ja inte vågat sätta nålen i huden på riktigt. jag prankar, fuskar för att se min reaktion, er reaktion, någons reaktion. testar testar testar. (jag har en riktigt tatumaskin i garderoben, ska testa den på annat än skinn först. sen kanske.)

ref: