ref v 16.

ord utan inbördes beundran


mod. 

"det du gör är modigt. jag hade aldrig vågat låta någon annan rita va de ville på min kropp. är du inte rädd för att någon typ målar hakkors på ryggen på dig?"

ja, ja kanske är modig. jag har tydligen i flera projekt här nu på senare år gjort något som kan tyckas modigt. som stör mig själv som person och ifrågasätter saker och ting. jag gillar att testa mina gränser. leta efter mina regler och och sen tänja på vad som är ok och inte för min egen del. det är väl lite så ja brukar se på just regler och bestämmelser, lär dig dem och bryt mot dem.


jag ger den med pennan min kropp att måla på, ja försöker inte styra vad som kan tänkas målas, och kanske inte heller var även om just var kanske inte är lika farligt. jag kan tex föreslå att ja vill ha en full sleeve, något över bröstet eller ryggen men inte mer, inte exakt här med en diameter på 10 cm.

frågan är om jag har modet att bara ställa ut den vita sängen... bär den?

kroppen.

min kropp. är min. ja skiter i va folk tycker och tänker. jag är inte ute efter bekräftelse i mina foton som ja bombar sociala medier med. iaf inte för den kroppen ja e född i. ja vill bekräfta de som målar på mig. bekräfta mitt projekt. min gestaltning men inte mitt skinn. eller jo, mitt skinn i den bemärkelsen att det som målas på det ska inspirera, lura folk att det är äkta vara.
att vara bekväm i sin kropp är få förunnat verkar det som. vissa gillar läget, andra mixtrar, ändrar och trimmar för att nå något som skulle kunna liknas vid en kropp att vara bekväm i. för mycket av det där, för lite av det här, är man blond vill man va rödhårig och är man kort vill man va längre, fast kanske inte lika ofta tvärtom. min erfarenhet av alla diskussioner genom åren med folk är ofta just detta. att man vill ha det som man inte har. eller att man vill plocka det bästa ur andras världar och pussla ihop en bekväm kropp.

den "perfekta" kroppen enligt män och kvinnor i en undersökning nu i april. ny och fräsch journalistik. länk.

muskler.

bristen på muskler verkar vara bra för min del i mitt mål att visa tatueringarna. det kom upp något på handledningen om just detta, att ja inte står där och spelar på musklerna på magen utan visar bara en kropp, en manskropp. kommer inte ihåg exakt vad som sades men det va något i den stilen. och nä, mina muskler är inte så värst stora och manliga, iaf inte om man kollar på bilderna här ovan. kanske inte idealmusklerna men jvlar va sega de är. det är det enda ja kan säga till mitt försvar.


lathet.

en kropp är föränderlig. min kropp ser ut som den gör pga mitt liv, mitt sätt att leva. jag äter det jag äter och rör mig på det sättet som jag gör. av lathet och tristess hänger ja inte på gymmet eller älskar fyspassen på fotbollsträningarna. jag skulle vilja ha en starkare grundmuskulatur men ja orkar inte. jag gitter inte. ja e lugn där ja är. pga mi längd så kan ryggen ta stryk ibland pga för mycket stillasittande mm när pluggandet/jobbet e som värst monotomt, men det är ju pga min lathet som den säger ifrån. fusket i träningen visar sig.

denna lathet återfinns i vissa skeenden i mitt liv. i andra är den som bortblåst. speciellt när det kommer till mina intressen kring konsten, kring jobbet i bildsalen, utanför den kan ja fortfarande vara lite lat kanske. under dessa gestaltningar via HDK är det tankar och jobb 24/7 som gäller. och jag kan arbeta igenom hur mycket som helst, testa allt och ingenting. i detta projektet är det inte likadant då ja själv inte kan rita på mig själv, mitt jobb här blir att styra upp möten med människor, människor som vill måla och fota mig. det rent fysiska jobbet då. sen hur det blir är liksom inte helt upp till mig.


bekvämlighet.

bekvämligheten hör ihop med latheten. att vara bekväm i min kropp eller mitt liv, eller mitt konstnärskap/lärarskap eller va det nu kan vara jag vill vara bekväm i. sen är jag inte rädd för att vara obekväm heller iof. jag ställer gärna krav och kräver saker/svar från min omgivning. ibland. ibland är det iof bara gött att vara bekväm. att vara bekväm i det man gör och att luta sig tillbaka bekvämt är två olika saker kanske. att hitta balansen på fotbollsplanen och vara bekväm med bollen och rollen är ju det man strävar efter, att däremot någon tycker att man är för bekväm och inte springer tillräckligt, fuskar i positionsspelet mm är ju en helt annan femma. detsamma kanske gäller här, i gestaltningen. att jag kan tyckas bekväm, på bägge sätt.


manlighet.

när det kommer till manligheten är jag bekväm. jag vet vem jag är och hur jag vill vara, hur ja vill projicera mig själv och min syn på manlighet. jag går i fällan ibland och hamnar lite långt bakåt i tiden i mansrollen, men försöker reflektera mig tillbaka till 2014. Thomsgård skrev om att det äntligen är killdags nu, gillart.
jag har skrivit min c-uppsats i konstvetenskapen kring just hegemoni inom maskuliniteter, manliga målare i min egen ålder som dessutom har den underbara färgen rosa i sin konstnärspalett. jämställdheten är ju ett självklart ämne att alltid ta upp och arbeta med och då hur olika sexualiteter, identiteter och kön återskapas, återanvänds eller skapas i olika roller. det har hänt mycket men vi har mycket kvar att jobba med.

jag själv rör mig lika självklart i stallet som på fotbollsplanen, på fritids som vikarie eller som bildlärare bland vuxna på YH-program för design. det kan ju ha att göra med att jag är en vit, cisman i en ålder där de flesta kanske vet vem man är och är någorlunda bekväm med det. min manlighet ligger nog i tiden just nu med vad som kan tänkas kräva av dagens man, lagom hårdmjuk, någorlunda socialt kompetent och tillitsfull, samt familje/vänkär. att jag dessutom är kreativ och skapande av mig verkar vara bra för mänsklighetens existens.

"det finns alltså fler intelligenta kvinnor, men flest manliga genier och riktiga idioter"

fusk.

när det kommer till fusket är jag inte särskilt rädd. jag har fuskat mig igenom delar av mitt liv, passager i spel som varit för svåra, antingen har man letat upp en walkthrough eller börjat knappa in A + A + B + B + B + B + -> + -> + <-, fuskat på prov kan ja inte komma ihåg att ja gjort, sen har man väl inspirerats av olika saker som hjälpt mig till bra resultat. sen är det ju skillnad på taktik och fusk. jag spelade tex taktiskt när jag valde att skriva om Cornelis eftersom det va musiklärarens favorit, vilket gjorde att ja fick ett VG i musik utan att kunna ta ett ackord på gitarren eller sätta en rätt ton när vi en och en skulle sjunga upp. ja valde också då Cornelis iof, taktiskt.
jag är en vinnare. jag vinner i sällskapsspel, både ensam eller i lag. fråga bara min inneboende som toppade laget på nyår vid 02.46 när ja kom hem, hon hade förlorat hela kvällen tydligen och va grinig satan, med mig i laget vann hon resterande. bra start för henne på 2014. jag vinner. alltid. iaf ofta.

när det kommer till konsten så fuskar ja nog i vissas ögon. särskilt då ja ofta använder mig av hjälpmedel som kan länkas till fusk. rita en rak linje. ok, tar fram linjal. fusk? rita av ett fotografi. ok, ljusbord eller projektion för stödlinjer eller varför inte bara plocka ett fotografi eller ta ett själv och skriva ut. eller bara det att man förändrar, korrigerar och redigerar fotografier och andra verk i datorn, i olika program som fyller olika syften. tidsbesparingen är kanske fusk i vissas ögon.

fusket här i min gestaltning är ju att jag personligen inte kommer hålla i någon penna mer. jag kommer personligen inte ta ett enda kort själv utan alltid vilja ta hjälp av någon annan. men. det är ju min ide att jobba såhär. jag ställer in kameran så att ljuset ska bli rätt och agerar sen modell. jag kommer ju sen lägga åtskilliga timmar på fotoredigeringen och publicerandet. jag kommer sova i min säng och dela med mig av bläcket. av bläcket blir det någonting, detta någonting blir mitt enda bidrag kanske. en vit säng i ett rum. punkt.

räcker det? har han fuskat sig igenom detta? eller är det taktiskt? hur mycket arbete behöver man lägga ner på ett verk för att ingen ska kunna tro att man fuskat? timmar? veckor? sekunder?

får man ta någon annans verk och kalla det sitt eget? kan jag kalla det som gjorts på min kropp för mitt? är egentligen alla tatueringar på folks kroppar någon annans?

man + tatuering + barn + fint ljus = rätt många likes.
man + tatuering + fint ljus = mindre antal likes.
barn = fusk?


det digitala jaget.

mitt digitala jag är ju under ständig förändring. detta samtidigt som mycket av det gamla jaget finns kvar på nätet för folk att leta fram och lära känna. om det kommer finnas där för evigt är inte något jag tror, jag tänker att grejer som man postat på nätet aldrig går att få kontroll på igen men inte för den sakens skull att man lever för evigt där.
de olika rollerna som man projicerar i det vardagliga livet, i det analoga är ju många, nästan lika många som man använder sig utav i det digitala. beroende på i vilket rum jag befinner mig i så framställer jag mig annorlunda än rummet bredvid. dejtar ja så visar ja sidor av mig själv som är ärliga, roliga men inte bara, för då kan sanningen komma som en chock. att hinta om mindre bra sidor kan vara bra här, särskilt om man gör det med självdistans och humor. fusk eller taktik?  spelar ja spel går ja in i en annan roll, och skriver ja här är ja i en tredje. mitt digitala jag har många ansikten.


performance.

hela livet kanske är en performance. ett performance av fusk eller fejk.


roller.

att inneha fuskrollen kan vara jobbigt. att vara fuskaren. han som filmar på fotbollsplanen, som ramlar i varje närkamp. att sällan bli trodd, bli bespottad och hånad.
sen finns ju en annan fuskroll, han som utnyttjar spelet och drar lagom mycket i tröjan på motspelaren, han som söker närkontakt och ramlar i vissa väl utvalda lägen, han som kan regelboken utantill och som nyttjar den till fullo.

papparollen som ja intar i mångas ögon i vissa av mina foton verkar generera likes, hjärtan. #mammahjärta. pappors hashtag verkar inte lika hjärta-genererande. kan man bedöma hur bra/fin en instagrambild är genom att kolla antalet hjärta som den samlat? papparollen. intressant roll att ta när man inte är pappa. jag har varit som en låtsasplatsfarsa i miniatyr för några få elever när ja jobbade på skola för några år sen, de var de själva som sa det, men ja tror snarare att de menade att ja va en engagerad vuxen som brydde mig. inte nödvändigtvis en fadersgestalt. skitsamma. den rollen axlar ja inte i nuläget. ja e inte pappa. fördomar och tolkningarna är ju dock sådana så fort man är ute och går med sina kvinnliga bekanta med barnvagn och barn. man + kvinna + barn = familj. alltid. om så vore fallet så har jag rätt många barn på bygden, utspridda i Göteborgsområdet och kranskommuner.. jag tänker ju likadant. man förväntar sig att det pusslet är lätt att lägga.

i rollen som fuskpappa hamnar ja nu med tatueringarna eftersom det ofta är antingen min bror eller hans tjej som tar fotona, och i slutet på varje 5 min fotografering så frågar de om ja vill ta kort med Idun, och det vill ja ju. (eftersom det genererar i likes.. inte därför kanske.) och vips, så hör vi ihop. barn + man = sammankopplade i blod. men det e ju fusk. bara fusk.


handledningen.

på handledningen känns det som att det går framåt, jag skulle vilja ha än mer konstnärliga referenser kastade på mig, gärna nytt, fräscht som man inte sett innan. eller kopplingar och tankar kring verk som jag själv inte varit inne på än. jag vill utmanas men helst från mig själv. jag har svårt att i vissa lägen göra som jag blir tillsagd, kan ha med min lärarroll att göra, jag kan bäst själv, men jag vill gärna ha tips på hur man skulle kunna dra saker och ting i olika riktningar.

fråga mig, ställ mig mot väggen, prova mina argument för jag är inte så jvla säker på hur ja ska kunna koppla detta perfekt in i det pedagogiska, vart fan ska ja hitta om fusk?

jvla piss att ja inte spelade in handledningen denna gången, eller tog särskilt mycket anteckningar. röv. detta samtidigt som ja känner att ja e i rullning, jag har styrfart och känner mig lugn i gestaltningen. jag har stött på problem, jag har ändrat taktik och bytt riktning pga misstagen, latheten och slumpen.


sängen.

sängen kommer vara med i juni. jag har en aning om hur den kan komma att se ut. jag tänker väldigt enkelt i nuläget. vitt och smutsigt. ready-made. jag har en annan taktisk ändring också, jag kommer bara sova i de vita lakanen när jag är nygaddad. ska de hålla att sova i fram till juni utan tvätt så bör ja nog göra så för att inte känna mig fruktansvärt äcklig. nu blir det kanske 7-9 nätter i de vita lakanen. kan räcka.

eftersom jag bara sover på ena sidan i min stora säng vore det ball om det i slutet på projektet ser ut typ såhär:

halva ren och oskuldsfull och halva galet färgglad. bilden är ifrån Art Hotel Au Vieux Panier där konstnärer har varit med och inrett de olika rummen. länk

eller om man kanske lägger sig där själv i slutändan, fullgaddad och ligger och svettas ut färgen. Tilda Swinton var med i ett projekt där hon sov i en säng i en glaskub på MoMa, länk.

Sara Jimenez. work of art. sprutor och vassa grejer i sängen från finalen. 

vänder blad. länk

fusk.

jag ändrade taktik i går kväll, efter det att Ägget hade målat på mig med den svarta pennan så blev allting svart som jag nuddade vid. mina fingrar blev svarta utan att jag märkte det och rätt som det va påpekade min omgivning mig om att jag var typ krigsmålad i ansiktet. svart å kletig. och eftersom kvällen var så ung så valde jag att ta en dusch precis efter fotograferingen men innan ja la mig i lakanen. min tanke var att få bort det yttersta lagret på armarna och låta ryggen vara eftersom ja ändå inte kom åt den. och eftersom Ägget målat så stort och mycket så skulle det ändå finnas bläck nog att färga lakanen. oj så rätt ja hade.
på morgonen efter var lakanet där ja legat gråsvartdassigt. inga mönster syntes utan bara en mörkare skugga där ja legat.


dusch.

så fort vattnet träffade mig rann det svart bläck av min kropp. väggarna blev mörka av smuttsigt vatten när jag skrubbade mig lite lätt. det var behövligt. min soffa, mina kläder och mina vita väggar levde farligt där innan duschen. tidigare dagar har jag blivit tatuerad senare på eftermiddagen/kvällen och då har nästa steg automatiskt varit att gå och lägga sig, inte hålla sig vaken i sex timmar till. får gå tillbaka till den strategin kanske.


sjuk. 

den svarta pennan var stark. den känns i huden, känns inte helt hundra så ja tror att den får utgå från min pennpåse framöver. IKEA-pennorna är mildare, inte lika mörka i svärtan kanske men skonsammare mot huden och släpper och övergår bättre till det vita tyget. det kan vara något annat med, ja har käkad dåligt de senaste dagarna, inte haft någon särskild aptit + hängt med människor som vart lite förkylda mm. kan ju vara det med. men ja tänker att den pennan kan vara en del i dramat.


tatuerare.

jag söker ständigt nya tatuerare. är du denna någon så säg till. ingen blir gladare än ja.