att fuska sig till ett jag

går igenom handledningen.

att fuska sig till ett jag.

syns du inte finns du inte, populärt att idag fokusera på sociala medier där vi, verkar det som, försöker framstå som någon annan än den vi faktiskt kanske är. eller så här, jag själv ser ju i mitt flöde att folk mest lägger upp gödiga glada perfekta bilder från helgens aktiviteter, vill visa, om inte det perfekta, det goda livet man lever. vissa gör tvärtom och bara häver ur sig gnäll och söker sympatier vilket de sällan får i den utsträckning som de kanske vill ha. här kommer ju ett fusk in, man visar inte verkligheten(om det nu går att göra det fullt ut eftersom den alltid är vinklad på något sätt och aldrig opartisk) som den såg ut.

på facebook, på instagram, på happypancake, twitter i aftonbladets kommentarsfält eller febers, var du än är på nätet så vill man ju visa den man är i just det mediet, man kanske visar olika jag på de olika trots att facebook och instagram är sammankopplade så visar det kanske lite olika. jag gör ju likadant själv.

när jag ser på mig själv så visar ja ju både fin och ful och lite där emellan. eller? jag tror garanterat att jag fuskar mig till ett jag när det kommer till gladapankakan, fast ändå inte. tolkningarna är öppna där trots att mitt spaltande av information stämmer så är infon öppen för tolkning till viss del vilket gör att personen som läser får bestämma lite själv, iaf nu innan frågorna och svaren kommer, innan min egna tanke bakom infon om mig pratas om. det är ju en taktik från min sida, att skapa ett intresse genom att ge info men inte allt, att ge hintar som ska spinnas vidare på och kroken till slut sitter så jvla hårt och bra att de inte kommer loss från linan. taktiken funkar, iaf någorlunda, även om den där riktigt fina fisken inte svalt betet än.

det här beteendet är ju inget nytt inom vilken kontext vi än sätter oss i. inom konstvärlden så har ju det här fuskandet till jaget eller vårt skapande av olika jag varit igång länge. att man som konstnär för att sticka ut eller göra sig ett namn gör saker som kanske ligger utanför det riktiga jaget för att kunna bli synliggjord och får vara med och leka inom konstvärlden. här kan man ju göra kopplingen i tidigare inlägg med Panda da Panda som drar in nakna kroppar i musikvideon för att göra den med viral, få mer spridning och göra sig ett namn. Eller Andy Warhol, den mest kopierande/härmande av alla kanske? är hela han bara ett performance? ett fusk? nej det är väl klart att han inte är. borde skriva något om honom + sen något kring konceptkonst.

"varför kopiera en redan gjord produkt? -reporter

-för att det är lättare att göra. - Andy"

jag tolkar det du säger, du tolkar det jag säger osv osv. 

jag ska skriva om mitt jag nu. min forskar ref. ordentligt.