spelade boll i mina prickar idag. spelade boll i min fredagssleeve igår. sleeven kom på tal under omklädning igår. prickarna kom på tal under omklädning, uppvärmning, match, halvtid, efter slutsignal, under avklädning och slutligen i duschen idag.
- vi vann ju idag för att ingen vågade gå på dig i dem jvla prickarna..
- va fan har du gjort? sjuk eller? syfilis?
- vart lite mycket sprit igår eller?
jag stod upp för mina prickar. precis som jag gjort tidigare med mina tatueringar men dessa har nog varit de som folk sett som något annat än tatuering kanske, det här liknar kanske mer kroppsmålning eller så. men som så många gånger tidigare så blir jag ett med det som målats ganska snabbt. jag vill knappt duscha bort dem. vill ha de kvar. men samtidigt så är det det flyktiga i det hela så jvla intressant. de glöms så fort bort. om ja inte hade haft mina fotografier så hade de varit borta för alltid för alla andra, för mig finns de flesta grejerna som folk målat på mig i minnet.
flyktig. eterisk, avdunstande, kortvarig, ytlig,
övergående, kortlivad, kort, snabb, förgänglig,
efemär, ombytlig, obeständig.
flyktighet. förgänglighet.
intressant med sjukdomsbilden. jag såg den igår kväll också, min hjärna såg den och kommenterade snabbt framför badrumsspegeln. men sjukdomen försvann fort. mängden är intressant. mönstret. hade det varit en liten samling prickar hade det inte varit intressant, iaf inte lika intressant som nu. att de dessutom delar av min kropp gillar ja, den vänstra sidan prickig, rak linje och sen inga prickar.
modigt? sexigt?
jag hade varken mod eller sexig i huvudet när jag stod framför kameran. vem som vågade måla är inte intressant. eller så är det kanske just det det är, och kanske just därför är det intressant för mig att inte prata om det.
de röda prickarna ser sjukare ut än de grå. den röda signalerar i detta fallet något i sjukdomsväg kanske, en epidemi av utslag, en totalt minerad kropp, varningssignalerna syns tydligt. det kanske är en sjuk kropp, på utsidan. under handledningen den 13 maj pratade vi om var fusket och kunskapen höll hus. den kunskap som var i kroppen, inuti, räknas som kunskap. embodied. men även om du har kunskapen inuti men inte lyckas hitta rätt hylla och få fram den, och alla vet att du har den där inne så är det inte ok att ta in den utifrån, utanpå kroppen utan att kalla det fusk. jag tänker när folk skriver på lappar som används under provtillfällen eller för den delen på huden. kunskap som både du och jag vet att jag har men som inte är godtagbar eftersom den inte hämtas från insidan utan från utsidan. där vart det någon form av fusk inblandat.
hur är det med kroppen? i det här fallet ser vi ju en sjukdomsbild på utsidan, tror vi, så vi backar. vi ligger inte med denna grabben med utslagen. inte ens ett flyktigt möte. däremot kanske insidan är totalt frisk, jvla nötkärna och dessa prickar på utsidan inte är något problem alls. men vänder vi på det så kan en kropp som ser frisk ut på utsidan vara både dödlig eller rutten på insidan utan att du eller ja vet om det. då kan det flyktiga mötet sluta lite hur som helst. lurigt. här är det lite lur alltså, en till synes reko kropp kan vara det motsatta. hur ska man veta allt.
prickarna drar onekligen blickar till sig. tyget drog prickarna till sig också, det e helt rosa nu på ena sidan av sängen. nu, en svettig fotbollsmatch och dusch senare så är prickarna fortfarande där fast i en bra mycket blekare skepnad. de är inte lika flyktbenägna nu heller. så tyget kan nog andas ut.
pratade i bilen på väg ut med min kartläsare om just hur tatueringar i dag är mer vardag än någonsin. han själv är tattad över armar, bröst och ben. vi pratade om kulturen runt det, och ickekulturen också för den delen. hur alla, vem som helst kan gå och bli gaddad på nästan vilket gathörn som helst idag över lunchen. vi pratade om snygga foton på grabbs med tatus, vi skrattade lite åt de storpumpade grabbarna med tribes på armarna och huden så solad eller insmord med brun utan sol att man nästan blir lite rädd. vi skrattade, vi i våra betydligt mindre kroppar och dunkade varandra i ryggen och menade att det e ju är en sund kropp snarare än en xxl-gymkropp som vi jobbar med/mot bägge två. jag kallar det en lathet från min sida att inte min kropp är mer musklad än vad den är, en lathet, en bekvämlighet eller en nöjdhet kanske. sen är det ju tatueringarna som ska framhävas via fotona, inte muskler. skönt att kunna skylla på.
han pratade om att han ville bli fotad med sina tatueringar och jag erbjöd mig med min kamera att göra det om han ville. jag har nämt honom förut i blogginlägg tror ja och han följer mitt #whitecheatsproject med stort nöje, hade vart sköj att fota honom framöver när detta är klart.
vi bläddrade vidare i hans instagramflöde på färjan över och kikade på snygga fotografier på män i skägg och med ankare armarna. då och då på #tattoo dök det även upp kvinnokroppar med tatueringar, ofta, väldigt ofta, känns de mer sexualiserade. det är något här som inte stämmer. manskropparna är lika nakna. de är i liknande poser, fast ändå inte kanske, men ändå är de inte sexualiserade på samma sätt. genom vems ögon tittar jag nu? the gaze.
Kvinnans positioner är utmanande, originella, konstiga, onaturliga, oergonomiska, smärtsamma.
rak ryggrad och med armarna hängandes rakt ner där det ena benet stöttar kroppen
aningen mer än det andra benet. Posen kallas för kontrapost, och har porträtterats i tusen år
hamnar ofta i naturliga poser. inga utmanande, originella eller konstigt smärtsamma skulle ja tro. illa. eller inte. kanske.
BLICK
Nu ska vi titta på deras blick. Om du gör ett snabbt googletest kommer du upptäcka följande: kvinnliga modeller tittar in i kameran, manliga modeller tittar bort från kameran (googla female model och därefter male model). Det finns hur mycket som helst att säga om blickar i reklambilder, jag har tusan skrivit en uppsats om den manliga blicken i underklädesreklam, men jag ska hålla mig kort.Kvinnan tittar in i kameran med en fråga i stil med ”tycker du om vad du ser?”. Kvinnan förväntas vilja bli tittad på och bedömd av betraktaren. Att kvinnan blir fotograferad för att bli betraktad är uppenbart när hennes blick möter kameran (i kombination med den uppstyltade posen). Kvinnan ska också svara betraktaren genom att bekräfta med en motblick (bekräfta male gaze) för att inte framstå kaxig eller ignorant. Mannen å andra sidan tittar bort, ignorerar betraktaren och det faktum att han är betraktad. Mannen poserar inte för någon kamera, det är nästan som att han råkat hamna på bild när han gick på stranden och tittade ut över havet. Mannens solglasögon gör honom än mer distanserad betraktaren.
alltid nyttigt att läsa och jobba med bildanalys. jag skummar igenom mina bilder i #whitecheatsproject och ser att jag jobbat med att ofta beskära så att mitt ansikte inte syns. göra anonymt. en identitet men anonym. mitt armband visar vem det är. i de bilder som finns just nu i samlingen, runt 125 st sammanlagt, syns mitt ansikte i runda slängar ett 10-15 st kanske. men min blick in i kameran i bara två. i dessa två ger jag kameran fingret. ger fingret. ger fingret. ger fingret. jag svär med fingrarna som colombarna säger. distans. jag distanserar mig från kameran. hit men inte längre, eller kanske snarare fuck off!
KLÄDSEL
Det här är superintressant, eftersom många hävdar att kläderna skiljer sig åt eftersom våra kroppar skiljer sig åt. Då skulle jag vilja veta vad det är som skiljer oss åt? Vi har alla armar, ben och huvud. Vi har båda ett könsorgan som kan vara trevligt att täcka när vi badar så att ingen fisk biter oss. Vi har alla en bröstkorg med tillhörande bröst. Kvinnans bröst kan ha mer fettvävnad i sig och är ibland större än mäns bröst (män kan också ha rejält med fettvävnad i sina bröst), och båda har möjlighet att amma.
Inte så olika, va? Varför har då kvinnan en minimal underdel? Hon skulle kunna ha boxershorts med fickor och snörning. Varför har mannen boxershorts? Han skulle kunna ha en tangatrosa i lila färg. Varför har då kvinnan en överdel? Mannen har också bröst, kanske skulle han också behöva en överdel? Varför kan inte kvinnan visa sina bröst, de är som mannens? Skillnaden ligger nämligen inte i hur våra kroppar ser ut, skillnaden ligger i sexualiseringen och objektifieringen av våra kroppar. Den skiljer sig åt. Kvinnans bröst är en sexualiserad kroppsdel, och därmed också en kroppsdel som ska skylas, inte visas.
jag visar kläderna också. jag visar mina kalsonger, pojktrosa är ett annat namn man hört genom åren. jag är inte rädd tydligen här att visa det ena och det andra, det har ju garanterat med sexualiseringen och objektifieringen av min kropp att göra att jag inte bryr mig så värst om det. att ja skiter i hur folk ser den. se det som e på den istället. skit i kroppen. men så enkelt är det naturligtvis inte. skillnaden här på hur vi ser på våra kroppar visar sig gång på gång. men den visar sig bara om vi tittar, om vi tittar efter den, om vi uppmärksammar skillnaden snarare än köper den.
slutar här för idag. somnar. i morgon jobb, resa, möte, och sen skriva in detta i en annan form i texten. bearbetningen börjar nu. snart dax för rond två. tittar igenom hej blekk imorgon igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar