ref v 22.

Skin was the first canvas for art

+

fusk

ingång

det var min ingång, tillsammans med fusket. att använda mig själv som fuskaren och den som skulle syna fusket på samma gång. det hela började med masterkursen som jag inte fick gå vidare med eftersom min dispens inte visade sig hålla, men där började mina tankar med en mindmap som började med ordet tom och avslutades med ordet fusk.

konstnärligt gestaltningsarbete i process

här i gestaltningen gick jag snabbt in på tatueringarna, smyckar min kropp med digitala gnuggisar som klistras på min hud i photoshop. jag luras, det är ju inte på riktigt, det är i min fantasi och i verkligheten samtidigt beroende på hur mycket man vet om mig och min omålade kropp. fantasi då det inte finns. i verkligheten då det på fotografierna ser ut att vara på riktigt, varför skulle det inte vara det? särskilt idag då alla verkar ha bläck någon millimeter ner i huden.
jag gick vidare till att ångra mig och sudda bort gnuggisarna. ctrl-z.
sen till tuschen. till mellanrumsmaterialet det flyktiga, och andras händer, fantasi och kreativitet. av slumpen, av lathet och i misstaget landade jag i mina lakan. hur tuschen förflyttade sig från min hud till mitt lakan, till min säng. och där fortsatte det.
fotografier på min kropp med mina ständigt nya tuschtatueringar togs, jag sov och jag la upp dessa bilder på sociala medier. mina lakan tvättades bara av misstag första natten efter en tatueringskväll, sen inte mer.
"like"-hetsen visste inga gränser. intressant. tar med detta.

jag har jobbat lite annorlunda i denna gestaltningen eftersom jag tidigt kom på det här med lakanen, sängen och målandet i dessa. med detta sagt så har jag ändå, enligt mig själv, varit öppen i processen men med en litet mål i sikte. processen har varit levande men kanske vilket visar sig i mitt "like"-inslag tex som egentligen kom till mig först i slutet. men självklart hade den varit än mer öppen, levande med möjlighet till andras tankar om jag varit vidöppen till allt hela tiden, nu har ju ändå sängen styrt lite, men den erfarenheten vill jag inte vara utan, den har fungerat för mig. intressant indeed.


uppsatsen

i uppsatsen har jag jobbat med fusk/fuska/fuskaren, taktik/strategi och identitet. jag har jobbat med en ny metod för mig i skrivandet, autoetnografi, där jag själv skriver i nuet, använder mig själv och min process i skrivandet och väver in min blogg i uppsatsen tillsammans med mina analyser och omvärldens tankar kring det jag jobbar med. jag tittar med queera ögon på det jag gör och analyserar genom vygotskijs tankar kring sociokulturella lärandeprocesser. jag provar nytt och tittar på det inte så gubbiga, samtidigt som jag tittar på det gubbiga, bägge verkar behövas.


utgång

utgången är oviss och spännande. jag skriver på ett nytt sätt, ett experimentartat sätt och tar en risk eller en chans beroende på hur man väljer att se det. under texthandledningen får jag mycket pepp och på att skriva och jobba med på detta sätt, med denna metod, Kajsa sa att hon tar risken om ja tar chansen. det krävs ett mod för att vara kreativ och ta nya steg, se nya möjligheter och köra sitt race, och det modet känner jag att jag har, jag vågar, frågan är bara om chansningen var värd det i slutändan.

när det kommer till gestaltningen så har utgången varit ganska klar länge, men inte helt klar. klar blir jag först på onsdag då jag kommer komma underfund med vad som kommer passa in och inte. sängen är klar, men inte fotografierna.

jag tar en till godis, avslutar mitt ref-inlägg från v 22 och återgår till uppsatsen, detta samtidigt som lunchen förbereds. trevlig helg på er.