bvkgf1 fotografi - Efter littsem. 2

Du ska sedan sammanfatta ditt egna inlägg och diskussionen som följde. 

Du ska även läsa igenom allas inlägg och kommentarer och välja ut någonting 

där som du fann extra intressant/tankeväckande. 

Koppla gärna till ditt eget gestaltande projekt och tankar inför presentationen i utställningsform. 

Denna inlämning ska omfatta minst ett A4 och ska läggas i inlämningsmappen

”Efter littsem. 2” senast 8 maj.

Jag skrev om mitt besök på Röda sten och utställningen med kandidaterna på valand i fotografi. Jag försökte rakt ut utan filter skriva av mig mina upplevelser av verken och själva hängningen. Jag använde mina kritiska glasögon och gick igenom steg för steg, de verk som fastnade i mitt huvud efter besöket. Vad är fotografi? Vad kan hängas på en fotografisk utställning? Det var frågor som hängde kvar. Länge. Och som påverkar mig i mitt egna arbete dessa sista veckor. Speglar, glasbitar i det lilla formatet, biljardbordsdukar, neonskyltar, pappershögar från myndigheter. 

Jag tittade på både rörlig som stilla fotografi, de rörliga har jag svårt att fastna framför. Jag upplever att de tar för mycket av min tid och jaga blir ofta stressad. Det måste vara väldigt intressant för mig, fånga mig totalt, om jag ska sitta kvar och titta. De stilla bilderna var fler. De var ofta av det större formatet. Vissa figurativa, andra abstrakta. Väldigt skilda varandra kan jag tycka nu i efterhand. Egentligen så var det kanske inte så värst många som hängde ihop. Alls. Utställningen i stort kändes väldigt spretig. På ett spretigt och osammanhängande sätt. Sen om det är en positiv eller negativ sak, det vet jag inte. Det vita rummet på tredje våningen kändes mest samlat. Två utställare som inte stal uppmärksamhet från varandra. Något att tänka på inför 15 maj. 

Att som producent inte tänka på hur saker och ting uppfattas eller kan uppfattas tror jag är svårt. Jag funderar ju hela tiden på vad jag gör. Hur jag gör. Och undermedvetet är väl det någon sorts bildspråk som jag håller på med. Alltså, jag tänker eller tänker inte, men pratar med bilder gör jag. Personligen så försöker jag ju göra bilder som jag först och främst själv gillar, sen om ingen annan gillar det så är det inte mitt problem. Men, om jag märker att ingen gillar en viss grej, då kanske ja inte gör samma sak igen om det inte gav mig ngt. När jag säljer tavlor så är det ju lättare att måla mina får som jag vet att folket vill ha än att prompt måla stenar som folk har svårare för, men som ja gillar att göra mer än fåren. Jag gillar att jag inte är svart eller vit, att jag ofta hamnar i gråzoner och pratar emot mig själv och är formbar. 

Jag kommer förmodligen visa en ärlig sida av det jag jobbat med under vårens gestaltning. Lite som den diskussion som kom upp i inlägget kring Rheborg på Abecita Konstmuseum, hur man vinner respekt eller respekterar fotografiet genom att arbeta med det. En ärlighet eller ett allvar som man så ofta använder inom fotografiet för att hitta tyngden, sanningen, konstnärligheten hos fotografen. Men vad är då fotografi? Hur ärligt kan det vara? Jag har gjort mig en blå mapp idag. Lagt i några av mina lektionsskisser som jag jobbat med och skrivit ut en skärmdump på min mapp Fotoknoto. En kass utskrift från skolans skrivare som krånglade så till den milda grad att jag typ gav upp mina tankar kring ett häfte med grejerna i. Så, hur fångar jag ngt ärligt fotografi utan att kanske visa det som vi brukar kalla fotografi? Min mapp är fylld med fotografi. Men vad är vad? Mapparna gör mig glad. Innehållet i inspirationsfotografierna som mapparna bygger på triggar mig, inspirerar mig att prova nytt. Hela tiden utveckling. Där är min ärlighet. Min ärliga önskan att hela tiden utvecklas, hela tiden föda min egna bildning inom fotografiet, konsten, och bildämnet som ligger mig så varmt om hjärtat. Genom mina fingrar brukar dessutom min ärlighet visas. Genom bloggen återfinns ofta mina ofiltrerade tankar och reflektioner. Allvarsamma som glada, där brottas de i gråskalor och det är inte alltid helt lätt. Men nödvändigt. Vända och vrida. 

Vad fan är fotografi? Samma jvla fråga som vad är konst? Typ omöjlig att svara på egentligen. Men jag gillar Billgrens svar i boken med just namnet vad är konst, och 100 andra jätteviktiga frågor. Svaren handlade väl om att frågan är ointressant då den inte är helt möjlig att svara på kanske, även om det kanske är det som är meningen, att man ska jobba på att försöka förstå begreppet. 

Ur boken: Hur vet jag att jag jobbar med rätt grejer? Du har inget val. 

Bör man förstå vad man håller på med? Inte nödvändigtvis. 

Ok. Då får man väl hoppas på att man är någorlunda rätt ute när det som nu känns osäkert.