ja e så nöjd. en finare vägg har ja knappt sett. grandiost. vackert. och för att inte tala om duken. mitt största problem fram till torsdag är att försöka få folk att låta bli att plocka med sig fotona hem. ja kanske kan lova folket att ja delar ut bilderna på torsdag istället? plocka ner och tvätta av väggen där det fotot som du valde satt så får du fotot. deal? redan nu har ett 10 tal personer frågat ifall de får ta del av verket. att folk vill ha mig, Narkissos hemma på vägen eller på kontoret kan man väl ändå förstå. vackrare och mer perfekt kan det ju knappast bli.
jag tror att anledningen till att folk förälskar sig så lätt i mig är att jag inte faller för dem. avvisandet fungerar dåligt från min sida eftersom den inte fungerar i avvisande syfte utan snarare tvärtom. titta bara på Echo. först i kön, bedårande vacker och för evigt ung men å så ointressant. jag kommer aldrig glömma henne, Echo hon gör sig påmind i min närhet dagligen.
det rosa rinnandet ser jag som en nödvändighet för att inte alltför många ska se mitt allt. jag vill inte att alltför många ska ställa sig i kön till mitt hjärta. sen är färgen vacker som en blomma, hade jag själv fått välja så hade pingstliljan för alltid varit rosa i färgen. att sen rosa färg kan upplevas som förtryckande var något ja inte hade tänkt på. men nu med vetskapen om detta kan ja se att folk ser helt andra saker än va ja sett från början.
allting bara växer. censuren av de ädlare delarna fungerade bra, många såg väggen men missade picken. bra. också de stora rutorna och de dova färgerna gjorde sitt till. dova färger lockar sällan. men ja märkte också att folk fick stå en stund för att försöka förstå va det är dem tittar på. om de ser vad ja ser. grattis. ser de inte va ja ser. då har ja lyckats. att backa är inget alternativ. avgränsningen gjorde sitt jobb. baksidan av allt visade även den en sida som var nyttig för mig. bara vetskapen att den röda sidan visade att det gjort ont och det onda var befriande. trots att inte så många kanske tittade på den så vet ja att fåtalet i alla fall gjorde det.
allt som allt så är jag väldigt nöjd. ja borde kanske lagt mer tid med att stå vid mitt verk och prata om hur fantastisk jag faktiskt är. fler borde få komma åt mina tankar. jag såg hur folk smög sig närmare för att lyssna när jag förklarade hur grandios och storslagen jag är för en av alla beundrare här igår. jag såg hur tankarna ändrades allteftersom min berättelse fortskred och hur de själva såg andra saker som de inte sett från början. hur jag hjälpte dem på traven som fastnat eller inte kanske ser allt som ja berättar.
om det är någon som vill ha en privat guidning så får ni söka upp mig så berättar jag mer än gärna ännu mer om hur fantastisk jag är.
/Narkissos
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar