Vad. störst. ja ska göra störst. kan ja inte käka starkast mat så ska ja i alla fall göra störst grej. jag har dessutom gjort två verk som samspelar med varandra. de censurerar varandra och tillåter mig att kvarhålla kontrollen för vad jag vill visa. att tejpa upp 160 bilder på väggen gör att man som åskådare lätt kan fastna i att det är många bilder, detta gör att bara mängden censurerar. jag kan flika in en bild där jag visar något som jag egentligen borde censurera men som redan censureras i mängden, i flocken. typ som djuren jobbar. den dova tonen i fotona för dessa till lugna och lite anonyma men med den rosa färgen så händer det något. något sticker till. det symmetriska, maskinlika och ordnade mösntret går en rond mot den snabbt ditmålade färgen som rinner ner längs väggen och gör de upptejpade plana arken buckliga och levande.
mitt emot denna vägg av berättelser hänger den. trafiken. kartan. den pixlade picken. avgränsningen och närheten gör den till vad du ser, och vad du ser bara. vad andra ser är deras ensak. vad du ser kontrollerar du. men nu kontrollerar jag hur du ser också. jag kontrollerar hur långt bak du kan gå. eller hur långt fram. jag har kontrollen. ser du vad jag ser?
ja. grattis.
nej. bra. då har du något att se fram emot.
Hur.jag tog kort på mig själv. till en kalender med "utan kläder tema". det var jobbigt. det tog emot. men om jag skulle få någon annan att göra det så borde ja vara den första som testar. det blev ingen kalender. inte i nuläget i alla fall. men att det kan bli en för 2012 är absolut ingen omöjlighet. nu vart det en vägg istället och en målning. jag fortsatte att ta kort utifrån mitt sovrum. ett kalt vitt rum. innevånarna i rummet tog plats. ibland mycket, ibland lite. tre mornar fotade jag mig själv och andra. tre mornar där snö, tvätt, frukost, dusch, sömn, klädbyte och sällskap var närvarande. allt detta resulterade i 160 utskrivna foton upptejpade på en vägg och sen till slut censurerade på plats. kontroll.
bland alla bilder som togs så togs även ett foto som jag ville göra en målning av. en stor sådan. kontrollen behöll jag genom att censurera med en gång. pixlar. denna målades sedan. stort. för att inte visa för mycket. sen tog jag färger som jag vanligtvis inte använder. dova toner och gråskala. detta efter tips från kamrater som ville att jag skulle gå ifrån mina vanliga färger. använd andras. ta Spånkens. ok. ja gört. rött. grått. mindre grått. vitt. svart.
process. det hela började med att ja funderade på att gå emot mina principer big time precis när gestaltningen började. funderingar funderingar. ja hade idéer i mitt huvud för hur jag ville starta. jag ville starta med en gång. göra något. arbeta. hitta material. måla stort. jag tog jobbet som sakletare och hittade duk i mängder. färg inhandlades för en mindre summa pengar och målandet startade. målandet har hängt med hela tiden men svängt i uttryck. ganska så snart kom jag in på det narcissistiska. måla av mig stort. jobbigt men nödvändigt att testa.
detta övergick i fotograferande. grandiost fotograferande. kalender kom in i bilden här någonstans efter det att Mattias tyckt att mina studiofoton på bröderna var mer provocerande och narcissitiska än avbilderna som jag målat. ja ska göra en grymt fin nude-kalender med mina bröder. tänk pirelli. jag styrde åt detta hållet ett tag och kollade med killar runt omkring mig och det var farligt många som kunde tänka sig vara med. den enda som sa njae va mellanbrodern. i samtalen verkar det ändå som att killarna tog detta som en kul grej. kul att ha om 25 år när man är gammal och grå. här tog det stop.
visste inte vilken väg ja skulle ta. kände lite här. kände lite där. kände att ja redan gjort fotograferandet. men ville berätta ändå. något från rummet. det kala vita. det ensamma tomma. ändra om. fyll ut. rör runt. gör det levande. stopskyltarna höll i sig i några dagar. men sen kom ja in i flowet igen. mycket tack vare personerna runt ikring mig som svarade på mina frågor och gav mig tips. låt bli dina vanliga färger, ta det motsatta. att vara på skolan och jobba är nyttigt som fan. speciellt om man är några stycken, några stycken som kan dra varandra framåt. ta bilden med picken, den pixlade. gör något med den. häng ut den. och sen va ja igång igen.
jag gjorde rörliga foton. giffar. stora bilder där det efter en stund rörde sig. en liten rörelse som gav liv åt fotot. gick ifrån giffarna för de blev för stora, för krispiga, för bra för att visa. det vart tråkigt. jag ville mot det råa. sen mot de små fotona. mot att göra en stor vägg av små foton. censurerade foton.
mitt emot ville ja ha den pixlade. detta var något som gjordes sista veckan. att foga samman den pixlade med fotona med avgränsningar och avspeglingar var något som föll på plats sista dagarna. allt blev så självklart. och avgränsningarna. lyfte det hela. problemet nu var hur ja skulle få dit den rosa rinnande färgen på fotona. skulle ja måla först och hänga sen? nej, det ville ja inte. ja ville ha det rinnande ner för väggen. ner på golvet. vaktis ville inte ha det så. han ville ha sin vita vägg. jag målade ändå. det borde gå bort. jag tycker att rinnandet har så stor betydelse och gör så mycket åt dynamiken mot den strama och symmetriska formen som alla dessa foton utgör. bara det blir en konfliktsituation. jag är glad att jag vågade måla. nästa fråga är bara hur ja ska få bort det. men det tar ja på torsdag.
att frångå det rent "tekniska" i utställningen var också något som jag ansåg viktigt. jobba analogt. det tekniska har ja koll på så gör något annat. metodiskt arbete. monotont arbete. snickra ett staket. limma. skjut med spikpistol. aldrig gjort förut. nu har ja lärt mig pickadollen. bra. gör. starta. sätt första raden bilder sen är det som att kakla. följ den första. gör den rak. sätt den där du vill ha den. upp med stegen. tejpa. tejpa. tejpa. 160 foton uppe. blanda färg och kör. låt det rinna. låt det rinna okontrollerat. släpp på kontrollen nu. droppar på det fina trägolvet. jaja. vaktis verkar snäll. ja lösert på tors. klar.
nu är ja klar. såhär i efterhand ser jag hur processen varit. hur den svänger. att det inte blir som man tänkt från början. konflikter ebbar ut, nya tar fart. våga vara öppen, lär nytt. det var en viktig erfarenhet. jag är glad att jag hela tiden jobbat med något under gestaltningen. aldrig suttit sysslolös eller utan idéer. hela tiden letat mig fram bland all inspiration och snack. måleri. foto. dessa har dragit varandra. har måleriet avstannat så har fotograferandet tagit vid och vice versa. skönt.
nu känns det bara skönt. skönt att jag är så nöjd. skönt att vernissagen drog så mycket folk, kul att nära och kära kom och såg. bra jobbat alla.
nöjd. det ordet får avsluta detta inlägg.
nöjd.
mitt emot denna vägg av berättelser hänger den. trafiken. kartan. den pixlade picken. avgränsningen och närheten gör den till vad du ser, och vad du ser bara. vad andra ser är deras ensak. vad du ser kontrollerar du. men nu kontrollerar jag hur du ser också. jag kontrollerar hur långt bak du kan gå. eller hur långt fram. jag har kontrollen. ser du vad jag ser?
ja. grattis.
nej. bra. då har du något att se fram emot.
Hur.jag tog kort på mig själv. till en kalender med "utan kläder tema". det var jobbigt. det tog emot. men om jag skulle få någon annan att göra det så borde ja vara den första som testar. det blev ingen kalender. inte i nuläget i alla fall. men att det kan bli en för 2012 är absolut ingen omöjlighet. nu vart det en vägg istället och en målning. jag fortsatte att ta kort utifrån mitt sovrum. ett kalt vitt rum. innevånarna i rummet tog plats. ibland mycket, ibland lite. tre mornar fotade jag mig själv och andra. tre mornar där snö, tvätt, frukost, dusch, sömn, klädbyte och sällskap var närvarande. allt detta resulterade i 160 utskrivna foton upptejpade på en vägg och sen till slut censurerade på plats. kontroll.
bland alla bilder som togs så togs även ett foto som jag ville göra en målning av. en stor sådan. kontrollen behöll jag genom att censurera med en gång. pixlar. denna målades sedan. stort. för att inte visa för mycket. sen tog jag färger som jag vanligtvis inte använder. dova toner och gråskala. detta efter tips från kamrater som ville att jag skulle gå ifrån mina vanliga färger. använd andras. ta Spånkens. ok. ja gört. rött. grått. mindre grått. vitt. svart.
varför. principer. jag lever efter mina principer. ta inte kort på dig själv naken. ja gört. lägg inte upp på molnet. ja gört. ta inte kort på folk i din närhet. ja gört. lägg inte upp dessa på molnet. har ja inte gjort än men de sitter ju på en stor jävla vägg som alla i hdks aula kan se. var inte alltför narcissistisk. eller så är ja så narcissistisk och grandios ja bara kan. måla av mig själv. fota mig själv. tryck upp stort. grandiost. håll huvudet högt. ja gört. var gärna personlig men vakta noga det privata. ja gört.
gå emot mina principer. ta kontrollen. våga visa. ja gört.
mina principer kanske hämmar mig men jag vill i alla fall kunna kontrollerna när. ta kontrollen och våga utmana. ja gört.
process. det hela började med att ja funderade på att gå emot mina principer big time precis när gestaltningen började. funderingar funderingar. ja hade idéer i mitt huvud för hur jag ville starta. jag ville starta med en gång. göra något. arbeta. hitta material. måla stort. jag tog jobbet som sakletare och hittade duk i mängder. färg inhandlades för en mindre summa pengar och målandet startade. målandet har hängt med hela tiden men svängt i uttryck. ganska så snart kom jag in på det narcissistiska. måla av mig stort. jobbigt men nödvändigt att testa.
detta övergick i fotograferande. grandiost fotograferande. kalender kom in i bilden här någonstans efter det att Mattias tyckt att mina studiofoton på bröderna var mer provocerande och narcissitiska än avbilderna som jag målat. ja ska göra en grymt fin nude-kalender med mina bröder. tänk pirelli. jag styrde åt detta hållet ett tag och kollade med killar runt omkring mig och det var farligt många som kunde tänka sig vara med. den enda som sa njae va mellanbrodern. i samtalen verkar det ändå som att killarna tog detta som en kul grej. kul att ha om 25 år när man är gammal och grå. här tog det stop.
visste inte vilken väg ja skulle ta. kände lite här. kände lite där. kände att ja redan gjort fotograferandet. men ville berätta ändå. något från rummet. det kala vita. det ensamma tomma. ändra om. fyll ut. rör runt. gör det levande. stopskyltarna höll i sig i några dagar. men sen kom ja in i flowet igen. mycket tack vare personerna runt ikring mig som svarade på mina frågor och gav mig tips. låt bli dina vanliga färger, ta det motsatta. att vara på skolan och jobba är nyttigt som fan. speciellt om man är några stycken, några stycken som kan dra varandra framåt. ta bilden med picken, den pixlade. gör något med den. häng ut den. och sen va ja igång igen.
jag gjorde rörliga foton. giffar. stora bilder där det efter en stund rörde sig. en liten rörelse som gav liv åt fotot. gick ifrån giffarna för de blev för stora, för krispiga, för bra för att visa. det vart tråkigt. jag ville mot det råa. sen mot de små fotona. mot att göra en stor vägg av små foton. censurerade foton.
mitt emot ville ja ha den pixlade. detta var något som gjordes sista veckan. att foga samman den pixlade med fotona med avgränsningar och avspeglingar var något som föll på plats sista dagarna. allt blev så självklart. och avgränsningarna. lyfte det hela. problemet nu var hur ja skulle få dit den rosa rinnande färgen på fotona. skulle ja måla först och hänga sen? nej, det ville ja inte. ja ville ha det rinnande ner för väggen. ner på golvet. vaktis ville inte ha det så. han ville ha sin vita vägg. jag målade ändå. det borde gå bort. jag tycker att rinnandet har så stor betydelse och gör så mycket åt dynamiken mot den strama och symmetriska formen som alla dessa foton utgör. bara det blir en konfliktsituation. jag är glad att jag vågade måla. nästa fråga är bara hur ja ska få bort det. men det tar ja på torsdag.
att frångå det rent "tekniska" i utställningen var också något som jag ansåg viktigt. jobba analogt. det tekniska har ja koll på så gör något annat. metodiskt arbete. monotont arbete. snickra ett staket. limma. skjut med spikpistol. aldrig gjort förut. nu har ja lärt mig pickadollen. bra. gör. starta. sätt första raden bilder sen är det som att kakla. följ den första. gör den rak. sätt den där du vill ha den. upp med stegen. tejpa. tejpa. tejpa. 160 foton uppe. blanda färg och kör. låt det rinna. låt det rinna okontrollerat. släpp på kontrollen nu. droppar på det fina trägolvet. jaja. vaktis verkar snäll. ja lösert på tors. klar.
nu är ja klar. såhär i efterhand ser jag hur processen varit. hur den svänger. att det inte blir som man tänkt från början. konflikter ebbar ut, nya tar fart. våga vara öppen, lär nytt. det var en viktig erfarenhet. jag är glad att jag hela tiden jobbat med något under gestaltningen. aldrig suttit sysslolös eller utan idéer. hela tiden letat mig fram bland all inspiration och snack. måleri. foto. dessa har dragit varandra. har måleriet avstannat så har fotograferandet tagit vid och vice versa. skönt.
nu känns det bara skönt. skönt att jag är så nöjd. skönt att vernissagen drog så mycket folk, kul att nära och kära kom och såg. bra jobbat alla.
nöjd. det ordet får avsluta detta inlägg.
nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar