28 dec. 2013

ref inlägg v 52


ett litet ett.

vad

jag har inte gjort så mycket rent gestaltningsmässigt denna vecka. det är texten som borde tagit mer plats och blivit större i mängd och kvalitet. men jag jobbar på det. jag har tidigare i processen tänkt tanken att placera in militärer, på något sätt kamouflerade, i mitt landskap, men är osäker på om jag visat dessa bilder eller om det bara vart skisser som jag sparat för mig själv eftersom jag inte vart nöjd med dem just då när de gjordes. jag tänker nu iaf visa dessa då jag snubblade över dem igår och nu tycker ja lite mer om dem. de ger något nu. de behövde kanske bara ligga och vila på hyllan ett tag.



hur

jag vandrade återigen i mitt landskap och kikade på det militära, gick till bunkerna so ligger längst norröver. jag fotograferar allt. speglingar i sjöarna, utsikten från och mot bunkerna. i sjöarna speglas militärerna, där syns de. jag placerar in soldaterna i mitt landskap genom det underbara fiktions och verklighetsfrämjande verktyget photoshop.

varför

mina tankar går till den franska serien Gengångare som visades på SVT och där de döda inte sover och hur vattnet är av stor betydelse för handlingen. jag vill minnas, kanske skapat i mitt huvud, att också de döda här inte syntes i speglar eller att de kunde avspeglas i vattnet, att det vart något mystiskt där. sen är de upponer, precis som min korp. de kan vara döda.









konst ref:

The Pacific. krigsserie där män dödar män och där soldaternas liv skildras. klassiskt. trist kanske. kul ibland. det kanske inte har med just dessa soldater i mitt landskapsgrejs att göra men jag ser likheter till min gestaltning i övrigt. 









jag ser ett krig i introt. jag ser det tecknas upp framför mig. jag hör pampig musik. jag ser soldater i olika utsatta situationer. jag ser kartan. jag ser landskapet. jag ser spelet. jag ser svartvitt. jag ser mig själv.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar