vapenbyggeri

det är inte bara jag som under hösten känt mig manad att bygga mitt egna vapen tydligen. vi har gjort det på olika håll, med olika syften men vapnet som symbol för densamma. kriget.

I dagens GP(28 december 2013) finns denna lördag ett reportage om hur rebellerna och regimen bygger sina egna vapen och dödsverktyg. Det skriv hur man med slangbellor slungar eller lobbar granater mot fienden, hur man med hjälp av surfplattor och tvspelskontroller räknar projektilbanor och styr pansarbilar. I höst har vi också i media fått höra om drönarattacker, attacker som sker på betryggande avstånd från själva slagfältet och som manövreras via en skärm och styrkontroll. Tvspelet är inte långt borta här, man känner dess närvaro, ser dess närvaro. Jag tänker återigen på avtrubbning, avsaknad av verklighet och fiktion och hur man kan använda denna avsaknad eller medvetna avskärmning i konstnärskapet. hur jag i min gestaltning valt att varva spelet och verkligheten, fast då bara verkligheten via en skärm eller papper, inte på riktigt.




Kan man ens kalla det för verklighet egentligen?

 

i samma tidning fast i Två Dagar-delen finns en intervju med Robert Gustafsson, i den ploppar dessa meningar upp framför mina ögon och jag minns genast gårdagsnattens samtal mellan mig och min inneboende angående min uppsats, mina tankar kring humorn i det svåra och hennes erfarenheter av vänner som är brandmän berättar om hur de i bastun efter en utryckning kan ta till humorn och skämta om det som precis hänt för att på något sätt bearbeta vad som precis hänt. i humorns tjänst kan man vara ganska vass och hård men med glimten i ögat och på så sätt bearbeta något svårt. kan pratar om humorn i Scott Waters verk och i det militära att det verkar vara ett verktyg just för att orka med det svåra i livet. livet är inte bar kul, det är svart/vitt emellanåt också. samtalet i natt gav väldigt mycket. det är intressant att höra andras funderingar, tankar, erfarenheter och infallsvinklar på ämnet krig/svåra ämnen kopplat till just humorn här.

jag tänker också på just det tragiska som är en verklighet i soldatens liv och det trasiga som kan komma ut ur det. "det finns något som skaver till och blir roligt", det kan vara det jag syftar på i min konnotativa tolkning av Waters verk, det är en oväntad, onormal bild av soldaten som visas som skaver till, detta samtidigt som igenkänningsfaktorn i verket och humorn/det tragiska i det höjer ingångarna.

i kriget handlar kanske den fysiska humorn också om överlevnad, om att i endorfinerna kraft orka med det svåra och hålla sig över ytan. alla klarar inte detta och vissa soldater ballar ur, men för att iaf orka ett tag så behövs nog distansen lika mycket som sammanflätningen mellan allvaret, leken och humorn.