problem - foa121

jag har stött på problem. jag är fast. fastnat. jag vet vad jag vill göra fast ändå inte. inte exakt hur. projektionen är något jag vill ha. vill använda, gillar tekniken och hur den kan användas. jag letar bilder, filmer bland mina egna. letar lite bland andras. skapar egna och kastar dem. det blir inte så "bra" som jag hoppas. bra är fel ord, det blir bara inte som jag vill, så som jag ser det i mitt huvud.

om inspirationen har hakat upp sig eller om det är något annat vet jag inte. men jag vet att det i processer ofta blir så här, att det hakar upp sig. att man kan stöta på patrull. jag har gjort det förr. men nu har ja liksom inte riktigt tid med det. jag gick precis in och läste på gul då det känts som om ja missat något, FAN, det har ju varit handledningar nu i veckan. TOTALT MISSAT. ännu ett problem/hinder att lösa/komma över. fan. hatar sådant. gillar inte missarna. särskilt inte nu när allt behöver falla någorlunda på plats.

klicka här nedanför på "läs mer" för att just läsa mer.



fast det stämmer ju inte heller. jag vet att min talang ofta visar sig i mitt hårda jobb, att talang är att kunna jobba tio gånger hårdare än andra utan att må dåligt. hårt jobb. och då jobb som jag inte alltid ser som jobb då det är något man brinner för. eller nä, eller jo. typ som ordet hobby, att man kan knega hårt och gratis för att man får ut något annat än cash för det. något annat som ger mer energi än vad det tar från en. konstnärlig gestaltning har den effekten på mig. oftast. men jag vet också att det ibland hamnar här, i ett energislukande. ett slukande som går över genom hårt arbete. i lösningar. i slumpen.

slumpen är något som jag använt mig utav i flera projekt. det har i arbetet helt plötsligt öppnat sig, en ny stig som visar sig vara den rätta, den självklara. men den kommer inte till mig av en slump(....)  utan den kommer när arbetet är intensivt och jag helt går upp i gestaltningen/processen ett tag och släpper allt annat runt omkring. det kan handla om timmar, dagar eller veckor. men oftast dagar. typ en helg hemma på ön. i någon form av självvald isolering med huvudet på helspänn.






där jag är nu är just i ett skifte. jag vill gå från tung kamera till den i fickan. jag vill vara mobil. snabb. enkel. jag vill att Glitché-appen ska fixa sin videogrej snarast som de lovar i text. för just nu är det bara stillbild som gäller via den. imovie-appen löser några små problem just nu. Cinemagram hjälper inte mig så som jag skulle vilja. kanske kan loopcam hjälpa mig. kanske inte.



en av anledningarna till att jag väljer mobilen är att jag tittat igenom en bok, en ny jvel från 2014, Kreativ fotografering av Markus Wäger, helt ok med lite grejer som ja kommer ha användning utav i min undervisning och gestaltande tror jag. men det som jag mest kommer ha nytta av finns
i boken, men samtidigt inte. mobilen är med i boken. men inte tillräckligt mycket för att göra mig bekväm i det. jag är osäker på om jag i en vanlig klass kan/kommer använda mig utav kameror annat än mobiler i nuläget. iaf inte i det stora hela, jag har redan nu använt mig av någon elev här och där som tagit sin egna systemkamera men annars blir det via det som eleverna har nära sig. på sig. mobiler. och då är det inte en bok som är gammal redan innan den blivit tryckt som gäller. det är något annat. något snabbare.

jag tror inte att en bok är det rätta verktyget till kunskap där jag/vi är just nu kring fotografering. allt borde ske via webben, otryckt och direkt. ingen envägskommunikation utan möjligheter till kommentarer och ett ge och tagande. kring boken som medie är jag tveksam till att idag ge den monopol på den rätta, äkta och riktiga kunskapen. det känns förlegat. empiri skapas på andra sätt idag än att visa det rätta via bok. i tryck. att publicera något via webben idag är väl ändå att trycka något tänker jag. jag är kritisk mot mycket. kritisk mot överheter, mot de som ska ha makt, de som har makt, makt. kunskap är makt. väldigt lätt att bära, i vissa lägen. krångligt då att kunskapen endast under min uppväxt funnits på riktigt i böcker(inte enligt mig men strukturen sa så). internet är inte att lita på. måste tänka källkritiskt. alltid. men mer mot wikipedia än natinalnendlslcykolpeinddnn(precis den, du vet vilken jag menar). varför? generationsfråga? fråga kring(får inte fram ordet. någonting kring säkerhet, lagligt och allvarligt. fan)...?

här är jag just nu. med min skrivmaskin. min projektor. min dator. min telefon. mitt stativ. min tv.

allt tittar på mig. tvn. datorn. projektorn. jag tittar på alla men pratar egentligen bara med två. skrivmaskinen och datorn. envägskommunikationen med tvn är för att hålla mig igång, hålla mig sällskap. jag har märkt att jag jobbar bäst med någonting på i bakgrunden. såg Bea Szenfeld i någon dokumentär eller nått och hon jobbar på samma sätt. är själv på "kontoret"(hemma där det är bekvämast för stunden att sitta) och har tvn på som bakgrundsbrus. homeland hjälper mig framåt just nu. tror jag. det går ju inte framåt just nu men ändå.
en vägs kommunikationen. rörlig bild. still bild. sär skrivningar. analogt. digitalt.

stoppar här. det kommer inget mer ur fingrarna just nu. nu är det huvudet som ska få arbeta utan att jag tänker på det, gör det via pauser, via häng med nära från och med nu och 11 timmar framöver. är på helspänn. suger i mig allt.



jag märker att jag inte gjort detta på ett tag. skrivit av mig. hamnat i något som skulle kunna kallas flow där jag bara låter fingrarna arbeta och tankarna snurra. för er att läsa. för mig att be om hjälp.

vad göra?