anställningsintervjuerna är klara, skådespelarna anställda på obestämd framtid och numera klippta, skurna och redo för rörelse. hoppas jag.
det blev dessa 6 kvinnor från konsthistorien. starka. de ska få röst och liv i min animation kring frågorna/kommentarerna som uppkom efter försäljningen av världens i nuläget dyraste tavla. målad av en man. höga odds på den va. skitsamma.
när det kommer till manusbiten så är mitt upplägg i storyboarden såhär:
1.
2.
så ser det alltså ut i nuläget. men osäker på om det blir så i slutet på nästa vecka. vi har ju en 30-60 s buffert av tid att jobba med. dessa texter kommer förmodligen ta längre tid tillsammans. återstår att se hur snabbt macen läser in dem.
själva programmet är buggigt, lite svårt att bemästra fortfarande men ja tar in på buggen, försprånget minskar hela tiden.
jag tänker mycket kring föreläsningen kring open source som jag sett ikväll. jag jobbar så sen länge. känns som att vi, Olle och jag, är i samma ålder med samma intresse för de tekniska bitarna tillsammans med vad som faktiskt kan göras med programmen i fråga. när jag studerade computer graphics design på lindholmen mellan 2004-2006 så lärde vi ju oss att just jobba såhär, men redan innan det så var det ju diy-tänket som skapat mina tankar kring autodidaktheten i mitt egna lärande. att det går att söka kunskap själv. att det går att diy:a sig fram. men. det syns inte på pappret, förrän skolan du vill in på ser dina skills kring antagningsproverna, om nu skolan/jobbet jobbar så. många datorer har skruvats isär, många tutorials kring animationer i Maya har setts, många penseldrag och rinningar av vattenfärg likaså. skolans roll är under förändring. en stor sådan. vilket är väldigt väldigt intressant. jag vill vara med på den. synen på kunskap och bildning också de i rullning, framåt. du kanske behöver papper idag på att du gått i skola för att lösa ett arbete, men vilka papper det sen handlar om kanske spelar mindre roll så länge du har kunskapen som krävs eller synen på kunskap för att lösa uppgifterna. jag vill aldrig sluta lära, precis som Olle sa så är den första "kursen" som jag gick i photoshop på högstadiet på macarna som såg ut som hockeyhjälmar inte första gången jag kom i kontakt med programmet, men min första gång på papper. sen efter det har ju aldrig min kunskap kring programmet stannat upp, utan man fyller ju hela tiden på lådan med verktyg allt eftersom, särskilt med tanke på att programmen hela tiden utvecklas. lite som jag. utvecklas hela tiden. blickar framåt.
en oro, eller snarare en tanke, jag känner när jag ser kring programmen i listan med länkar till föreläsningen + de föreläsningar kring miljöer, ljus, figurer mm är just att det känns som att man visar väldigt mycket kring stopmotion och leranimation. jag fick nämligen av en polare frågan kring om det det jag gör nu faktiskt funkar i kursen iom att jag inte alls ser att jag kommer bygga modeller i 3d i nuläget, varken i datorn eller för hand, utan kommer köra platta grejer i paddan/macen. personligen så tänker ja att animationen är ju att göra något "dött" levande, och det är skitsamma om det är en lerbit eller ett fuklipp av Mona Lisa. sen tänker ja kring gestaltningsbiten och då blir jag lugnare igen.
för mig handlar gestaltning väldigt väldigt mycket om intresse. intresset för något just nu. ett intresse som får igång mig att jobba 10 timmar i sträck utan att bli trött. gestaltningen blir lidande om man blir begränsad, eller så taggas man och kommer igång men det jag vill få sagt är just kring att de frågor/tankar jag har om man gör rätt eller inte är rätt. man ska vara osäker, iaf lite, för att hela tiden vara på tårna kanske. våga testa gränserna, göra mot reglerna eller listan kring program så länge man kan referera till det väsentliga. i detta fallet animationen. jaja.
mina 6 kvinnor som jag kommer använda mig utav kom ur en tanke kring konsthistorien. att den är under omskrivning och att just kvinnor, i konstverk som konstnärer, behöver synas. synas på olika sätt. ställa frågor. svara på frågor. dumma frågor. smarta svar. smarta frågor. dumma svar. varför i helvete är den så dyr? egentligen ointressant att just denna "är den dyraste tavlan någonsin" eftersom tex Mona Lisa lätt hade varit den dyraste om den kom ut till försäljning, men den aldrig komma ut på blocket. Mona lisas värde är omöjligt att sätta. ovärderbar. ibland känns det som att hon är större än han. det är hon nog. Mona är större Leo. så, då var det sagt.
animering i helgen av första och andra scenen.
nu natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar