då har jag gjort klart med en till lektionside, tidsbegränsning och genomförande av uppgift.
lektionsskiss + inspirationsbilder att visa för elever under genomgång av uppgift.
jag tog med mig kameran, canon eos 5d mark ii + canon ef 50mm f/1.4 usm, hem till en polare idag med familj eftersom det bjöds på middag. jag vet hur deras lägenhet ser ut och har således en plan med deras ljusgrå väggar och fönster i nordvästläge. ett av barna fick vara modell i 5 min. längre än så orkar tydligen inte dagens unga stå still...
positivt med detta var att jag inte hann(.....) ta 456872 st bilder, utan det stannade på kanske 15-20 bilder. till nästa gång ska dessa 15-20 bilder vara bättre. än mer uttänkta och arbetade med och inte bara "digitalkamera, då kan man skjuta hur mkt som helst"-läge på. tanke innan skjut.
första fotona vart för att kolla ljuset. och det sjuka är. att. jag. gillar lampbilden . som fan. sjukt. men men, bra ljus mellan kl 17-18 i majorna iaf. fin grå vägg.
så. då plockar vi in barnet.
kan inte stå still. vart lite suddig då och då. objektivet, det enda ja tog med, strular då det verkar trasigt så fokusen är trög som fan att ställa in och AF funkar inte alls så det får bli MF. ljuset ok men inte samma skärpa som i lampbilden. bråkade vidare. fokusen hamnade fel. ögonen är suddiga, däremot är några ränder på tröjan skarpa. fuck.
flyttade barnet något från väggen för att slippa skuggan. utmanade barnet att stå still genom att fråga om han kunde balansera sitt värdefulla legobygge på huvudet samtidigt. det tricket funkade någon minut eller två. sen vart det spring i bena igen.
ljuset på denna bilden är jag nöjd med. skärpan ligger någorlunda rätt och han har ett skönt uttryck. och jag gillar legot.
beskar bilden, 1x1, för att prova utan lego. gillar resultatet av beskärningen. men. tycker inte skärpan alls sitter som den ska nu när det kom upp i storlek. skärpedjupet lite väl kort och luggen skarp. note to self, öka skärpedjupet.
1x1, instagramformat. borde provat att skjuta med mobilen också samtidigt. kollat skillnaden. mobil=instant, man blir klar med en gång och kan dela vidare eller sprida. tid. eos 5d, tiden rinner iväg, måste hem, in i datorn, postproduktiona mig lite, rendera ut och sen, sen få ut det till världen så att alla får se. dslr-grejen måste bli snabbare från plåtning till färdig bild. ja jo, koppla in datorn med en gång, ställ in templates och klickar i själv och sen rendera ut så är man nere på minuter. men telefonen är bra jvla smidig. ska sluta ställa dessa mot varandra. i tid, till detta fotot är taget så kanske jag är uppe i 20-30 min beroende på om man hittat vägg, modell och testat skjuta lite och kollat ljus mm.
barnet hade ju tydligen köpt nya solbrillor för lördagspengen, mamman påminde honom att springa och visa dessa. det vart några bilder rakt framifrån, men denna profilbilden vart roligast. eller mest intressant. gillar ljuset från de 4 fönstren, hur det slår på ena sidan och mjukt övergår till svart. nästa gång så ska jag ställa modellen högre eller ta bort bordet som gör den stora skuggan nertill i bilden. klantigt att inte göra det med en gång.
reflektion:
denna typen av lektion kan fungera i de flesta åldrar, om man anpassar den lite. en systemkamera vore bra som verktyg, tillgång till dator likaså. men, jag tror lätt att telefoner eller ipads kan användas också, kanske inte väldigt tidiga ipads men iaf de av senare modell med en något vettigare kamera än de potatisarna som de satte i i de första ipadsen. för när det kommer till fotografering, så handlar en del om kameran och objektiven, men väldigt väldigt mycket om ljuset. kan man kontrollera ljuset, hitta ljuset, anpassa sig till eller anpassa ljuset så har man kommit långt. sen har modellen en roll i det hela också. och kompositionen. dessa delar kan man således jobba med oavsett vilken kamera man har närmst.
tiden. och antalet bilder.
-jag är klar.,
-men du har ju bara tagit en bild? du behöver ta fler, ha ett större urval och testa fler poser, annat ljus och skärpedjup. testa. testa. testa. ändra. testa igen.
-nej, jag har testat och är klar.
när det kommer till fotografi så känns det de gångerna jag låtit elever jobba med det att vissa är klara väldigt fort. att fotografiet är så snabbt kontra måleriet och en gyllene enkel väg till färdigheten och rasten. viktigt att låta fotografiet ta tid, precis som det är viktigt att det går fort vissa gånger. men det bör problematiseras, kritiseras och handledas framåt precis som vilken annan teknik eller materialval som helst. kanske till och med mer om det är digitalt fotografi vi menar.
- varför låter du dem välja om de ska fota eller måla när det kommer till självporträtt? fotografiet går ju för fort. det är för enkelt. hur ska du kunna bedöma det när det är så olika?
ja du. det går. punkt.
i denna mapp kring naturligt ljus så valde jag att fota få bilder. av olika anledningar. en var just att problematisera detta. att man inte alltid vill eller behöver skjuta många. nu sköt ja fler än va ja borde ändå. kanske borde provat att bara trycka 5 gånger nästa gång.
det är något här som gnager mig. som jag måste få bukt med. eller iaf kunna klappa lite på bukten och bli vän med den.
jag måste börja använda canonen mer. trots det långa arbetsmomentet innan bilderna blir klara. för jvla bortskämd med mobilens snabbhet. noll tålamod.
skärpedjup. leta reda på mitt andra fasta 50mm som är på ön, fokusen måste fungera annars blir det knas. skärpedjupet behöver pillas med. gillar när det är kort, så kort som möjligt men då ska man fanimej lösa skärpan exakt så som man vill ha den. suddiga ögon e ingen hit. eller så ökar ja djupet lite och låter ansiktet vara skarpt som fan. ska prova det i dagarna och lägga upp ny bild. ny bild, samma stuk, annan vägg och ny modell.
tiden. letandet av vägg, modell och fotograferandet tar lite tid. postproduktionen tar lite tid. hålla nere antalet bilder under fotograferandet och tvinga eleverna att tänka efter innan som någon form av begränsning i processen tror jag kan vara bra. iaf intressant att pröva.
- ni får max ta 10 bilder var. så tänk nu innan och styr modellen så som ni vill ha det innan ni trycker av.
jag har själv ofta använt mig av naturligt ljus i mina fotografier. under hela fusk-tatu-projektet så var det min vägg i sovrummet + ljuset utanför fönstret som var hela min studio. tog självporträtt på självporträtt, postproduktionade fram resultat som jag ville åt och skickade sen ut dessa på sociala medier för spridning. mitt instagramkonto bombades av tatus. och jag fick några gillade hjärtan tillbaka. man ska inte förakta bekräftelsen instagramflödet kan ge. inte heller besvikelsen över den uteblivna. det är en ny spelplan vi spelar på idag jämfört med för några år sen. alla är fotografer. #allaärfotografer. eller? alla kan fotografera, men alla är inte fotografer. så ser jag på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar