lite sent kanske, men detta behövde lite tid att bearbetas...

måndag, då är det film på tapeten.

Marla, just a little girl painting in her house... 

Detta känns som något som bara kan ske i the land of opportunities. man höjs till skyarna ena dagen och sänks totalt nästa. sen kan man tycka vad man vill om föräldrarnas beteende angående mediahetsen kring barnen. jag har inget emot att en liten tjej ritar och säljer tavlor så länge som hon gör det för att hon  själv tycker det är roligt. 

är det ok att tjäna pengar på sina barn om dem kan spela fiol eller sjunga
så pass bra att folk vill se och uppleva det som dem gör? självklart. 

är det ok att tjäna pengar på sina barns tavlor? självklart.  

skulle dessa barn ha lärt sig detta utan träning och undervisning från någon annan? troligen inte i samma grad som nu.

efter lunch blev det workshop i aulan där vi fick jobba i grupper om 4 där vi skulle använda oss av olika roller i olika kreativa situationer. rollen fick vi reda på i samma stund som vi gick till en ny station. 

rolig övning som dock kändes lite väl lång. de sista två stationerna var jag trött och seg å ville inte leka mer. jag hade förstått(tror jag iaf) vad uppgiften gick ut på. 

ja, det kan va svårt att jobba i en grupp där olika människor med olika roller ska samsas om utrymmet och möjliggöra en kreativ miljö. det jag tyckte var svårast är preformance-stationen även om det stod på lappen att jag skulle vara mig själv. 

Onsdagen utspelade sig kring Uddevallas centrala delar på Bohus Museum där även min underbara mormor (och nej, ja försökte inte få några nya kompisar eller briljera med mina kunskaper om utställningen Ellen..  ;) ) tyckte att man bäst befinner sig på en onsdag mitt i september. De Geers utställning som vi skulle gå på tyckte mormor inte va särskilt bra, hon frågade om vi var där för att titta på dem stora ”gromma” (läs fula, hemska) tavlorna på barnen. Jag förstår vad hon menar, dem var väldigt läskiga och konstiga de tavlorna. knepiga uttryck på ansiktena och färger som kolliderade med varandra.

Det jag minns bäst från hennes utställning var tavlan där hon målat dit en flicka på Billgrens tavla samt de tavlorna där hon klistrat dit sig själv på grafiken från Cronqvist. detta gjorde de tidigare verken mer intressanta och gjorde att man tänkte till om man verkligen får göra så här?
Om jag köper Mona Lisa för mina pengar och målar dit en clownnäsa och sen säljer vidare med en vinstmarginal är det ok att göra så? i mitt tycke så borde det vara självklart att man får göra vad man vill med något som man betalat för. eller? om jag hade haft råd hade jag köpt Mona och målat lite på henne, om inte annat så hade hela jvla världen vetat vem jag är. All pr är bra pr. Iaf i konstvärlden verkar det som.
Alla de resterande verken där hon klippt in sig själv i kända konstverk tilltalar mig inte något speciellt. här känns det som om hon försöker provocera fast det funkar inte på mig. detta har jag sett förr. en av anledningarna till att jag fastnade för Cronqvists grafik var nog också det att hon valde att visa brevet och stämningen. det gjorde att det kändes ännu mer äkta.
jag fastnade för en tavla till och det var den där hon hade målat av en man och även målat ramen i samma stil. Den tavlan stack ut från övriga verk och jag tror att det var därför som jag fastnade för den.

Fredagen, dagen då allt hände.

Lika samma.
fredagsmorgonen startade med en workshop där vi delades in i grupper om 3 och fick snabba instruktioner om att vi skulle se likheter och olikheter oss emellan som gjorde att två stycken skulle hålla ihop och tvinga bort den tredje från gruppen. den som blev ensam fick genast leta upp en ny grupp där samma sak skedde. leta likheter och olikheter, skriv dessa på en gul lapp och klistra denna på golvet. gå vidare.

efter ett tag fick vi nya instruktioner (jag kommer inte ihåg alla steg, men det var många) som till viss del hakade i varandra. allting resulterade i att vi i sista steget gjorde en text av våra meningar som vi sen läste upp inför alla som deltog i workshopen för att sen springa till nästa workshop en trappa ner.

en liten liten tanke som fortfarande klingar i mitt huvud är att er tanke var att sätta oss i skiten, att ni bara jävlas med oss, den vill liksom inte försvinna. ;)

med en mer integrering kring de olika elementen och en uppföljning/reflektion efter workshopen så hade den nog funkat bättre inbillar jag mig. det var lite väl många lösa delar och frågor som hänger kvar än i dag som gör att jag inte kommer till ro med mina tankar kring den än. den väckte samtidigt nyfikenheten att vilja veta vad som kommer ske härnäst iaf hos mig. men jag vet samtidigt att vissa kände en uppgivenhet eftersom dem inte orkade lägga energi på något som dem inte visste poängen med. nu låter det som om jag bara är negativt inställd till denna timme som vi tillbringade i rummet med den gröna väggen men så är inte fallet.

en till sak som satte sig i skallen på mig är att Mattias sa under workshopen att vi förmodligen skulle ha med oss denna en längre tid i tankarna för att stöta och blöta. och han visste tydligen vad denna övning kunde starta för olika tankar. en tanke jag får är att jag kanske ska tänka till innan jag utsätter mina framtida elever för liknande övningar. eller om det faktiskt bara var ett experiment från lärarnas sida. haha faan va irriterad jag blir när jag inte kommer fram till vad ni egentligen ville med denna övningen.

en sak som jag skrivit ner i mitt anteckningsblock under fredagen är att jag tror att det är svårare att vara elev än lärare i situationer som denna. som lärare har du ofta någon form av ide angående lektionen medan du som elev ofta bara får delta i lektioner som är skapta av lärare.

nä, den lilla lilla fågeln har fortfarande inte kommit med något klart svar på frågorna om hur jag kände. den bara kvittrade på om samma saker om och om igen där nya grejer uppenbarade sig hela tiden. melodin som fågeln sjöng på visas när nedan, skön låt men frågan är vad han sjunger om? kanske sjunger han om denna inspirerande sida? vem vet...
men nu har jag lovat mig själv att inte ens titta åt fågeln mer. då kanske svaren kommer.

nästa workshop skulle handla om Världskulturmedborgare. det kändes som om dem aldrig riktigt kom igång till skillnad från den tidigare och rätt som det var så var klockan 12.05 och vi skulle gå på lunch och då hade de knappt kommit halvvägs. det kändes som om vi lämnades lite hängande i luften än en gång.

själv fick jag inte ut något särskilt av denna föreläsning. det enda jag kan komma att tänka på är hur jag själv borde göra i min undervisning i framtiden. var alltid förberedd, så pass förberedd så att du kan improvisera om nya förutsättningar skulle dyka upp men ändå lösa uppgiften. var hyffsat säker på hur lång tid saker och ting tar så att du inte står där och klockan ringer för rast och så har du inte kommit till det viktigaste som du skulle pratat om eller genomfört. det verkar som att man alltid lär sig något ändå även om man kanske inte tror det alla gånger.

föreläsningen om romer var precis så som jag föreställt mig. jag fick höra saker och ting som jag hört förr och jag fick lära mig lite nya grejer. jag vet att jag själv använder mig utav uttryck som tattare ibland och nu när man tänker på det så är det så onödigt. jag kommer tänka mig för i framtiden. fördomar bär vi alla på även om vi kanske inte alltid vill se det. jag ser det, jag vet att jag är snabb på att döma och att jag har fördomar om folk och fä. det är inget jag är stolt över men jag ser det som nyttigt att vara medveten om det. först då kan man göra något åt dem, eller lära sig leva med dem.

den sista föreläsning orkade jag inte gå på, jag var helt slut i huvudet. det ångrar jag nu. jag borde nog tagit mig i kragen och suttit kvar. ja hoppas han förlåter mig.

oj va långt det blev. ska genast sluta med att skriva långa och krångliga blogginlägg.

ciao

/Simon