jag var på hasselblad och gick igenom utställningshallen och fastnade vid några verk.
jag kikade igenom listan med konstnärer under lunchen vid Röda sten och kunde inte ringa in något, för mig, redan känt namn. bra. eller? är årets konstbiennal snäv eller är det bara ja som inte varit tillräckligt omfångsrik kring konstvärlden runt om mig nu 2015?
vilket som så börjar ja på röda sten i dess vita entre, betalar mina 20 kronor och går vidare in i det vita. tar hör in i tegelstenen, uppför ståltrapporna och sen in i, mörkret. det blev svart. allt blev svart. allt. jag sträckte ut handen och kände ändå att väggen som mötte vart mjuk. den skulle iaf inte göra mig ont ifall ja krockade med den. direkt till höger är något jag känner igen dock. ett verk av en konstnär jag inte vet namnet på men vars verk ja sett tidigare.
vi har i uppgift att till idag gestalta hur vi ser på begreppet visuell kultur. här är mitt jobb.
jag har gjort en animation utifrån vad jag har sparat i min telefon i bild form. rörliga bilder som stilla samsas i en stor mängd i mina mappar. de är datumbestämda där de senaste hamnar först.
jag valde att animera från idag och bakåt. jag drog med fingrarna så att bilderna blev en fladdrande animation med epileptiska inslag iom det stora flödet.
i min telefon sparar jag allt som jag ser intressant runt om mig i min vardag. jag fotar gator, skärmar, människor. allt. när jag tänker kring min visuella kultur så är det ju då det jag ser, men främst hur jag ser det. man ser urvalet, man ser ibland rena filmscener där jag tagit många kort i rad, och då tänker jag på spanienresan där badandet fotograferades, djuren på ön och andra minnen som ja har. jag skickar över mina bilder som ja tar digitalt till en hårddisk då och då för att inte gå minste på ngt, så från 2010 har jag på min mobil strax över 20 000 foton och filmer.
telefonen klarar inte av min animation. mina tankar. appen segar till och stänger sig efter 1.21 min när fåren kommer. någonstans där blir det för mycket. med andra ord kommer vi bara 4-5 månader bakåt i tiden. och det kanske är något med det. att det är så långt som vi ser bakåt nu, men hellre framåt. att man typ glömmer vad man gjorde i mars snarare än spanien i juli. i det stora bruset försvinner mkt. vissa saker sticker ut, vissa smälter samman i en enda gröt.
låten har förföljt mig sen i somras, också den försökte ja få hänga med i tempot på animationen.
grejen med att telefonen stänger ner är något jag ser som intressant. att man liksom inte orkar ta in så mkt mer, att man stänger ner likt tekniken. hur mkt av vårt samhälle består av visuella intryck? hur mkt påverkas vi egentligen? kulturen bara är ju där, vi kanske alltid märker av den. osv osv.
