bvkgf1 fotografi - Efter littsem. 2

Du ska sedan sammanfatta ditt egna inlägg och diskussionen som följde. 

Du ska även läsa igenom allas inlägg och kommentarer och välja ut någonting 

där som du fann extra intressant/tankeväckande. 

Koppla gärna till ditt eget gestaltande projekt och tankar inför presentationen i utställningsform. 

Denna inlämning ska omfatta minst ett A4 och ska läggas i inlämningsmappen

”Efter littsem. 2” senast 8 maj.

Jag skrev om mitt besök på Röda sten och utställningen med kandidaterna på valand i fotografi. Jag försökte rakt ut utan filter skriva av mig mina upplevelser av verken och själva hängningen. Jag använde mina kritiska glasögon och gick igenom steg för steg, de verk som fastnade i mitt huvud efter besöket. Vad är fotografi? Vad kan hängas på en fotografisk utställning? Det var frågor som hängde kvar. Länge. Och som påverkar mig i mitt egna arbete dessa sista veckor. Speglar, glasbitar i det lilla formatet, biljardbordsdukar, neonskyltar, pappershögar från myndigheter. 

Jag tittade på både rörlig som stilla fotografi, de rörliga har jag svårt att fastna framför. Jag upplever att de tar för mycket av min tid och jaga blir ofta stressad. Det måste vara väldigt intressant för mig, fånga mig totalt, om jag ska sitta kvar och titta. De stilla bilderna var fler. De var ofta av det större formatet. Vissa figurativa, andra abstrakta. Väldigt skilda varandra kan jag tycka nu i efterhand. Egentligen så var det kanske inte så värst många som hängde ihop. Alls. Utställningen i stort kändes väldigt spretig. På ett spretigt och osammanhängande sätt. Sen om det är en positiv eller negativ sak, det vet jag inte. Det vita rummet på tredje våningen kändes mest samlat. Två utställare som inte stal uppmärksamhet från varandra. Något att tänka på inför 15 maj. 

Att som producent inte tänka på hur saker och ting uppfattas eller kan uppfattas tror jag är svårt. Jag funderar ju hela tiden på vad jag gör. Hur jag gör. Och undermedvetet är väl det någon sorts bildspråk som jag håller på med. Alltså, jag tänker eller tänker inte, men pratar med bilder gör jag. Personligen så försöker jag ju göra bilder som jag först och främst själv gillar, sen om ingen annan gillar det så är det inte mitt problem. Men, om jag märker att ingen gillar en viss grej, då kanske ja inte gör samma sak igen om det inte gav mig ngt. När jag säljer tavlor så är det ju lättare att måla mina får som jag vet att folket vill ha än att prompt måla stenar som folk har svårare för, men som ja gillar att göra mer än fåren. Jag gillar att jag inte är svart eller vit, att jag ofta hamnar i gråzoner och pratar emot mig själv och är formbar. 

Jag kommer förmodligen visa en ärlig sida av det jag jobbat med under vårens gestaltning. Lite som den diskussion som kom upp i inlägget kring Rheborg på Abecita Konstmuseum, hur man vinner respekt eller respekterar fotografiet genom att arbeta med det. En ärlighet eller ett allvar som man så ofta använder inom fotografiet för att hitta tyngden, sanningen, konstnärligheten hos fotografen. Men vad är då fotografi? Hur ärligt kan det vara? Jag har gjort mig en blå mapp idag. Lagt i några av mina lektionsskisser som jag jobbat med och skrivit ut en skärmdump på min mapp Fotoknoto. En kass utskrift från skolans skrivare som krånglade så till den milda grad att jag typ gav upp mina tankar kring ett häfte med grejerna i. Så, hur fångar jag ngt ärligt fotografi utan att kanske visa det som vi brukar kalla fotografi? Min mapp är fylld med fotografi. Men vad är vad? Mapparna gör mig glad. Innehållet i inspirationsfotografierna som mapparna bygger på triggar mig, inspirerar mig att prova nytt. Hela tiden utveckling. Där är min ärlighet. Min ärliga önskan att hela tiden utvecklas, hela tiden föda min egna bildning inom fotografiet, konsten, och bildämnet som ligger mig så varmt om hjärtat. Genom mina fingrar brukar dessutom min ärlighet visas. Genom bloggen återfinns ofta mina ofiltrerade tankar och reflektioner. Allvarsamma som glada, där brottas de i gråskalor och det är inte alltid helt lätt. Men nödvändigt. Vända och vrida. 

Vad fan är fotografi? Samma jvla fråga som vad är konst? Typ omöjlig att svara på egentligen. Men jag gillar Billgrens svar i boken med just namnet vad är konst, och 100 andra jätteviktiga frågor. Svaren handlade väl om att frågan är ointressant då den inte är helt möjlig att svara på kanske, även om det kanske är det som är meningen, att man ska jobba på att försöka förstå begreppet. 

Ur boken: Hur vet jag att jag jobbar med rätt grejer? Du har inget val. 

Bör man förstå vad man håller på med? Inte nödvändigtvis. 

Ok. Då får man väl hoppas på att man är någorlunda rätt ute när det som nu känns osäkert. 

bvkgf1 foto - begränsningar och makt

tid.
jag behöver begränsa mig. behöver hålla mig till en viss tid precis som mina elever. beroende på workshop/uppgift/lektion/idé som väls härnäst så kommer ja "ungefära" en tid som det skulle kunnas tänkas ta. 1 lektion. 2 lektioner. 40 min. 346 min.

makt.
jag valde första uppgiften själv. inser att eleverna sällan får göra detta. makten ligger, oftast, hos lärarn. jag vill att någon annan pekar på mappen som ska göras härnäst. peka. den som pekar först bestämmer vad jag ska ta mig åt att jobba med i det närmaste. makt att ge bort makten. typ.

så. peka. och säg.

en är avbockad. flera är kryssade pga att de faktiskt inte är workshop/uppgift/lektion/idé utan snarare foton mest.

bvkgf1 foto - foto + skulptur.

"Kommentar: Hej
Samlandet har ju en stark tradition inom foto men också konsten. Jag kommer att tänka på paret Becher, som du förmodligen känner till (har fått hasselbladspriset), men samtidigt samlandet som innebär att fotografen står i en maktposition till det avporträtterade. Nu när man kan samla bilder från nätet obehindrat vad har man då för roll som konstnär, vit, medelklass, kvinna man osv. Valet som görs speglas det i din roll som fotograf och vad kan du se "om dig" i bilderna du skulle vilja samla? Annika Karlsson Rixon har även gjort en serie med bilder på Annikor vid havet, ett samlande av konstnärer som heter som hon. När blir samlandet av bilder en besatthet och något sjukligt? Ett par bröder i New York har omskrivits en hel del och Lotta Lotass skrev Samlarna om bröderna."


samlandet. jag samlar på bilder som sagt. på foton. på konst. allt ligger i mitt digitala mappsystem. så också Becher med sina silos mm, likaså Annikorna vid havet. Bröderna Collyer kände ja inte till, men själva hordingbeteendet är bekant. jag är dock ingen horder. jag har inte tidningar like Vivian Myers, en mild horder kanske enligt dokumentären, från golv till tak, men jag samlar. jag samlar på det som intresserar mitt öga. och mitt öga intresserar mig som normkritisk, vit svensk man med ett heterosexuellt hjärta, med över 300 akademiska poäng i ladok, med ett konstintresse av kandidatmått och rosa som favoritfärg. självklart spelar allt detta in i allt jag gör. samtidigt som det inte gör det. i min samling tror jag att jpeg-filerna är rätt blandade, även om röda trådar kring vad mitt öga är intresserat utav självklart har påverkat samlingen. 

kompens-uppg 5 jan. bvkgf1

Reflektion på minst en a4 där du redogör för:

Vad är viktiga egenskaper hos en handledare tycker du? Reflektera utifrån egna erfarenheter av att ta emot och/eller ge handledning. Utgå från hur just du personligen tycker man bör handleda och förbereda ett handledningstillfälle. 

"egenskaper"

genuint intresse, driv, engagemang, personlig, öppenhet, nyfikenhet, lyhördhet, känslighet, mod, flexibilitet, påläst, kunnig 

problemlösare, trygghet, kvicktänkt, kreativ. har säkert glömt några egenskaper, om ja ens vet vad egenskaper är.  

komplettering missad campus 12 dec.

ett problem jag fick lösa var att ja sprang ifrån min kamera så jag har använt mig utav min telefon, iphone 6, + fotoappen Rookie för att kunna jobba manuellt med iso, slutartid mm samt appen Adobe Color för att hitta/göra färgscheman i bilderna. 

jag tittade mig omkring, såg en massa färger och valde att jobba utifrån det rummet där jag befann mig i för tillfället. i vardagsrummet där jag är uppvuxen. där jag är över jul. där färger kommer och går med årstiderna. 

ok, lets start this up shall we.

" this chapter considers the complex relationship between photography an reality. It begins with a brief history and technology of the medium. It shows how it works, and how it is able to represent the real world itself in fixed, two-dimensional form. We will see how the early pioneers succeeded in capturing the image in the early nineteenth century, and how the technology of photography was developed in France, Britain and the United States. We will then see the various uses to which photography is able to reproduce reality, however, leads us to a question whether it can therefore be considered an artistic medium. In support of this argument, we will discuss the objections of Roger Scruton, who claims that photography is unable to transcend its subject-matter and so cannot be considered art. In contrast, we will then consider the role of authorship in photography, the extent to which the attitude, creativ choices and technical skill of the photographer suggest that photography cannot be considered an objective reproduciton of reality at all. We will use a famous depression-era photograph by Dorothea Lange to demonstrate the role of subjectvity in photography, while the work of Aaron Siskind will be used to show the creative potential of form over content. We will conclude with André Bazin’s theory of the ontology of the photographic image and its special relationship with reality. " 

- Visual culture, 2an edition: fully revised and updated. Richard Howells, Joaquim Negreiros.