med kroppen.
att använda
autoethnography som metod och tänka text och reflektion är intressant. genom att gå igenom det ja gjort i min gestaltning och dra det en omgång till i reflektionskvarnen så händer något mer med processen, med reflektionen och således också med gestaltningen.
det jag märker när jag skriver, egentligen precis som innan men än mer mot mig som person och röst, är att texten blir än mer mot mig och mitt jag, min röst och mitt sätt att sätta mina tankar på pränt. det har också mycket med dagsformen att göra, hur mitt liv ser ut just nu och om ja vaknade på den ena eller den andra sidan av sängen. allt påverkar ju hur ja reflekterar just den dagen, hur mina tankar går och om ja ens kan tänka mot gestaltningen och min röst. jag kan ju sitta och skriva utan att för den delen få ut det ja kanske tänkte att jag skulle få när jag började skriva. nervösa tankar kring daten på förmiddagen kan ju förändras totalt till mer ljusa, eller mörka, tankar på kvällen och således kan ju texten ändra form under dagen, i pauserna.
jag tänker att jag ska låta min dagsform spela roll i min text, små små nyanser eller större sjok av sinnesstämningar.