copy+paste från dn.se anno 2004
Susan Sontag ger här i fjorton punkter sin estetik i mikroformat
1. Fotografi är framför allt ett sätt att se. Fotografi är inte seendet som sådant.
2. Fotografi är ofrånkomligen ett "modernt" sätt att se - och det dras därför till företeelser som handlar om upptäckande och uppfinnande.
3. Detta sätt att se, som vid det här laget har en lång historia, styr vad vi söker efter och är vana vid att finna i fotografier.
4. Det moderna seendet är fragmentariskt. Vi uppfattar verkligheten som i stort sett oändlig och kunskapen som obegränsad. Därav följer att alla gränser och alla samlande idéer måste vara missledande, demagogiska; i bästa fall provisoriska; nästan alltid, i det långa loppet, osanna. Att betrakta verkligheten utifrån vissa samlande idéer har den fördelen att det ger form åt våra erfarenheter. Men - och detta lär vi oss av det moderna seendet - det förnekar samtidigt det verkligas oändliga mångfald och komplexitet. På så vis kväver det vår drift, ja, till och med vår rätt att återskapa det vi vill återskapa - vårt samhälle, oss själva. Vad som är befriande, sägs det oss, är att vi kan varsebli mer och mer.
5. I ett modernt samhälle utgör bilder från kameror vår huvudsakliga källa till verkligheter som vi inte har direkt erfarenhet av. Och vi förväntas ta emot och registrera ett obegränsat antal bilder som vi saknar direkt erfarenhet av. Kameran definierar vad vi godtar som "verkligt" - och fortsätter att vidga gränserna för det verkliga. Fotografer åtnjuter en särskilt stark beundran om de avslöjar dolda hemligheter om sig själva eller om mindre kända sociala konflikter, oavsett om de inträffar nära eller på långt avstånd från betraktaren.
6. Enligt den moderna erfarenheten måste det finnas bilder för att något ska bli "verkligt". Fotografier identifierar händelser. Fotografier förlänar händelserna betydelse och gör dem minnesvärda. För att ett krig, en ogärning, en farsot eller en så kallad naturkatastrof ska framstå som angelägna måste händelsen nå folk genom de olika system (från television och internet till dagstidningar och tidskrifter) som förmedlar fotografiska bilder till miljontals människor.
7. I enlighet med det moderna seendet är verkligheten först och främst en fråga om sken, om utanverk - vilket alltid förändras. Ett fotografi registrerar skenet. Fotografiets vittnesbörd är ett vittnesbörd om förändringen; det vittnar om förstörelsen av det förflutna. Att vara modern (och vi som betraktar fotografier är moderna per definition) är att inse att alla identiteter är konstruerade. Den enda ovedersägliga verkligheten - och vår bästa ledtråd till identiteten - är hur människor framstår.
8. Ett fotografi är ett fragment - en glimt. Vi lagrar glimtar och fragment. Vi skapar mentala arkiv av hundratals bilder som vi ögonblickligen kan framkalla för vårt inre. Alla fotografier strävar efter att vara minnesvärda - alltså oförglömliga.
9. Enligt det synsätt som definierar oss som moderna finns det ett obegränsat antal detaljer. Fotografier är detaljer. Alltså framstår fotografier som livet självt. Att vara modern är att leva i hänryckning inför detaljens hänsynslösa autonomi.
10. Att veta är, framför allt, att bekräfta. Igenkännandet är den sorts kunskap som vi numera identifierar med konsten. Fotografier av fruktansvärda grymheter och orättvisor som påverkar de flesta i världen tycks säga oss - vi som är privilegierade och relativt säkra - att vi borde bli upprörda; att vi borde vilja att dessa fasor måtte upphöra. Andra fotografier tycks uppmana till ett annat slags uppmärksamhet. Mot bakgrund av den expanderande bildvärlden ligger fotografins mening inte i den sociala eller moraliska agitationen, som manar oss att känna och agera, utan i en konstaterande verksamhet. Vi ser, vi lägger på minnet, vi bekräftar. Detta är ett svalare seende. Det är den sorts seende vi benämner som konst.
11. De främsta socialt engagerade fotograferna klandras ofta i den mån deras verk påminner allt för mycket om konst. Och fotografi som betecknas som konstnärligt klandras ofta för det omvända - att det bedövar engagemanget. Det förevisar händelser och situationer och konflikter som vi må förtvivla över, men fordrar att vi förhåller oss kallsinniga. Det kan förevisa något verkligt fasaväckande, och därmed pröva gränsen för vad vi uthärdar att betrakta, och förväntas acceptera. Eller också - och detta är sant om mycket av det mest briljanta inom samtida fotografi - erbjuder det oss att helt enkelt stirra på det banala. Att stirra på det banala, och därtill med välbehag, och alltid med det välutvecklade ironiska sinnelag som finner sin bekräftelse i de surrealistiska sammanställningar av fotografier som är typiska för utställningar och böcker av i dag.
12. Fotografi - den högsta formen av resande, av turism - är den tongivande moderna metoden för att förstora världen. Som en förgrening av konsten har fotografin tagit som sin uppgift att förstora världen, med särskild expertis på ämnen som upplevs som utmanande och gränsöverskridande. Fotografiet kan säga oss: även detta existerar. Och detta. Och detta. (Och allt detta är "mänskligt".) Men vad ska vi göra med denna kunskap - om det nu är en kunskap om, säg, jaget, om det onormala, om utstötta eller om fördolda världar?
13. Kalla det kunskap, kalla det en bekräftelse - en sak kan vi vara säkra på när det gäller detta särpräglat moderna sätt att uppleva något: seendet, och lagrandet av seendets fragment, kan aldrig slutföras.
14. Det finns inget slutgiltigt fotografi.
