bvkgf1 fotografi - Efter littsem. 2

Du ska sedan sammanfatta ditt egna inlägg och diskussionen som följde. 

Du ska även läsa igenom allas inlägg och kommentarer och välja ut någonting 

där som du fann extra intressant/tankeväckande. 

Koppla gärna till ditt eget gestaltande projekt och tankar inför presentationen i utställningsform. 

Denna inlämning ska omfatta minst ett A4 och ska läggas i inlämningsmappen

”Efter littsem. 2” senast 8 maj.

Jag skrev om mitt besök på Röda sten och utställningen med kandidaterna på valand i fotografi. Jag försökte rakt ut utan filter skriva av mig mina upplevelser av verken och själva hängningen. Jag använde mina kritiska glasögon och gick igenom steg för steg, de verk som fastnade i mitt huvud efter besöket. Vad är fotografi? Vad kan hängas på en fotografisk utställning? Det var frågor som hängde kvar. Länge. Och som påverkar mig i mitt egna arbete dessa sista veckor. Speglar, glasbitar i det lilla formatet, biljardbordsdukar, neonskyltar, pappershögar från myndigheter. 

Jag tittade på både rörlig som stilla fotografi, de rörliga har jag svårt att fastna framför. Jag upplever att de tar för mycket av min tid och jaga blir ofta stressad. Det måste vara väldigt intressant för mig, fånga mig totalt, om jag ska sitta kvar och titta. De stilla bilderna var fler. De var ofta av det större formatet. Vissa figurativa, andra abstrakta. Väldigt skilda varandra kan jag tycka nu i efterhand. Egentligen så var det kanske inte så värst många som hängde ihop. Alls. Utställningen i stort kändes väldigt spretig. På ett spretigt och osammanhängande sätt. Sen om det är en positiv eller negativ sak, det vet jag inte. Det vita rummet på tredje våningen kändes mest samlat. Två utställare som inte stal uppmärksamhet från varandra. Något att tänka på inför 15 maj. 

Att som producent inte tänka på hur saker och ting uppfattas eller kan uppfattas tror jag är svårt. Jag funderar ju hela tiden på vad jag gör. Hur jag gör. Och undermedvetet är väl det någon sorts bildspråk som jag håller på med. Alltså, jag tänker eller tänker inte, men pratar med bilder gör jag. Personligen så försöker jag ju göra bilder som jag först och främst själv gillar, sen om ingen annan gillar det så är det inte mitt problem. Men, om jag märker att ingen gillar en viss grej, då kanske ja inte gör samma sak igen om det inte gav mig ngt. När jag säljer tavlor så är det ju lättare att måla mina får som jag vet att folket vill ha än att prompt måla stenar som folk har svårare för, men som ja gillar att göra mer än fåren. Jag gillar att jag inte är svart eller vit, att jag ofta hamnar i gråzoner och pratar emot mig själv och är formbar. 

Jag kommer förmodligen visa en ärlig sida av det jag jobbat med under vårens gestaltning. Lite som den diskussion som kom upp i inlägget kring Rheborg på Abecita Konstmuseum, hur man vinner respekt eller respekterar fotografiet genom att arbeta med det. En ärlighet eller ett allvar som man så ofta använder inom fotografiet för att hitta tyngden, sanningen, konstnärligheten hos fotografen. Men vad är då fotografi? Hur ärligt kan det vara? Jag har gjort mig en blå mapp idag. Lagt i några av mina lektionsskisser som jag jobbat med och skrivit ut en skärmdump på min mapp Fotoknoto. En kass utskrift från skolans skrivare som krånglade så till den milda grad att jag typ gav upp mina tankar kring ett häfte med grejerna i. Så, hur fångar jag ngt ärligt fotografi utan att kanske visa det som vi brukar kalla fotografi? Min mapp är fylld med fotografi. Men vad är vad? Mapparna gör mig glad. Innehållet i inspirationsfotografierna som mapparna bygger på triggar mig, inspirerar mig att prova nytt. Hela tiden utveckling. Där är min ärlighet. Min ärliga önskan att hela tiden utvecklas, hela tiden föda min egna bildning inom fotografiet, konsten, och bildämnet som ligger mig så varmt om hjärtat. Genom mina fingrar brukar dessutom min ärlighet visas. Genom bloggen återfinns ofta mina ofiltrerade tankar och reflektioner. Allvarsamma som glada, där brottas de i gråskalor och det är inte alltid helt lätt. Men nödvändigt. Vända och vrida. 

Vad fan är fotografi? Samma jvla fråga som vad är konst? Typ omöjlig att svara på egentligen. Men jag gillar Billgrens svar i boken med just namnet vad är konst, och 100 andra jätteviktiga frågor. Svaren handlade väl om att frågan är ointressant då den inte är helt möjlig att svara på kanske, även om det kanske är det som är meningen, att man ska jobba på att försöka förstå begreppet. 

Ur boken: Hur vet jag att jag jobbar med rätt grejer? Du har inget val. 

Bör man förstå vad man håller på med? Inte nödvändigtvis. 

Ok. Då får man väl hoppas på att man är någorlunda rätt ute när det som nu känns osäkert. 

bvkgf1 fotografi - sontage.

copy+paste från dn.se anno 2004

Susan Sontag ger här i fjorton punkter sin estetik i mikroformat

1. Fotografi är framför allt ett sätt att se. Fotografi är inte seendet som sådant.

2. Fotografi är ofrånkomligen ett "modernt" sätt att se - och det dras därför till företeelser som handlar om upptäckande och uppfinnande.

3. Detta sätt att se, som vid det här laget har en lång historia, styr vad vi söker efter och är vana vid att finna i fotografier.

4. Det moderna seendet är fragmentariskt. Vi uppfattar verkligheten som i stort sett oändlig och kunskapen som obegränsad. Därav följer att alla gränser och alla samlande idéer måste vara missledande, demagogiska; i bästa fall provisoriska; nästan alltid, i det långa loppet, osanna. Att betrakta verkligheten utifrån vissa samlande idéer har den fördelen att det ger form åt våra erfarenheter. Men - och detta lär vi oss av det moderna seendet - det förnekar samtidigt det verkligas oändliga mångfald och komplexitet. På så vis kväver det vår drift, ja, till och med vår rätt att återskapa det vi vill återskapa - vårt samhälle, oss själva. Vad som är befriande, sägs det oss, är att vi kan varsebli mer och mer.

5. I ett modernt samhälle utgör bilder från kameror vår huvudsakliga källa till verkligheter som vi inte har direkt erfarenhet av. Och vi förväntas ta emot och registrera ett obegränsat antal bilder som vi saknar direkt erfarenhet av. Kameran definierar vad vi godtar som "verkligt" - och fortsätter att vidga gränserna för det verkliga. Fotografer åtnjuter en särskilt stark beundran om de avslöjar dolda hemligheter om sig själva eller om mindre kända sociala konflikter, oavsett om de inträffar nära eller på långt avstånd från betraktaren.

6. Enligt den moderna erfarenheten måste det finnas bilder för att något ska bli "verkligt". Fotografier identifierar händelser. Fotografier förlänar händelserna betydelse och gör dem minnesvärda. För att ett krig, en ogärning, en farsot eller en så kallad naturkatastrof ska framstå som angelägna måste händelsen nå folk genom de olika system (från television och internet till dagstidningar och tidskrifter) som förmedlar fotografiska bilder till miljontals människor.

7. I enlighet med det moderna seendet är verkligheten först och främst en fråga om sken, om utanverk - vilket alltid förändras. Ett fotografi registrerar skenet. Fotografiets vittnesbörd är ett vittnesbörd om förändringen; det vittnar om förstörelsen av det förflutna. Att vara modern (och vi som betraktar fotografier är moderna per definition) är att inse att alla identiteter är konstruerade. Den enda ovedersägliga verkligheten - och vår bästa ledtråd till identiteten - är hur människor framstår.

8. Ett fotografi är ett fragment - en glimt. Vi lagrar glimtar och fragment. Vi skapar mentala arkiv av hundratals bilder som vi ögonblickligen kan framkalla för vårt inre. Alla fotografier strävar efter att vara minnesvärda - alltså oförglömliga.

9. Enligt det synsätt som definierar oss som moderna finns det ett obegränsat antal detaljer. Fotografier är detaljer. Alltså framstår fotografier som livet självt. Att vara modern är att leva i hänryckning inför detaljens hänsynslösa autonomi.

10. Att veta är, framför allt, att bekräfta. Igenkännandet är den sorts kunskap som vi numera identifierar med konsten. Fotografier av fruktansvärda grymheter och orättvisor som påverkar de flesta i världen tycks säga oss - vi som är privilegierade och relativt säkra - att vi borde bli upprörda; att vi borde vilja att dessa fasor måtte upphöra. Andra fotografier tycks uppmana till ett annat slags uppmärksamhet. Mot bakgrund av den expanderande bildvärlden ligger fotografins mening inte i den sociala eller moraliska agitationen, som manar oss att känna och agera, utan i en konstaterande verksamhet. Vi ser, vi lägger på minnet, vi bekräftar. Detta är ett svalare seende. Det är den sorts seende vi benämner som konst.

11. De främsta socialt engagerade fotograferna klandras ofta i den mån deras verk påminner allt för mycket om konst. Och fotografi som betecknas som konstnärligt klandras ofta för det omvända - att det bedövar engagemanget. Det förevisar händelser och situationer och konflikter som vi må förtvivla över, men fordrar att vi förhåller oss kallsinniga. Det kan förevisa något verkligt fasaväckande, och därmed pröva gränsen för vad vi uthärdar att betrakta, och förväntas acceptera. Eller också - och detta är sant om mycket av det mest briljanta inom samtida fotografi - erbjuder det oss att helt enkelt stirra på det banala. Att stirra på det banala, och därtill med välbehag, och alltid med det välutvecklade ironiska sinnelag som finner sin bekräftelse i de surrealistiska sammanställningar av fotografier som är typiska för utställningar och böcker av i dag.

12. Fotografi - den högsta formen av resande, av turism - är den tongivande moderna metoden för att förstora världen. Som en förgrening av konsten har fotografin tagit som sin uppgift att förstora världen, med särskild expertis på ämnen som upplevs som utmanande och gränsöverskridande. Fotografiet kan säga oss: även detta existerar. Och detta. Och detta. (Och allt detta är "mänskligt".) Men vad ska vi göra med denna kunskap - om det nu är en kunskap om, säg, jaget, om det onormala, om utstötta eller om fördolda världar?

13. Kalla det kunskap, kalla det en bekräftelse - en sak kan vi vara säkra på när det gäller detta särpräglat moderna sätt att uppleva något: seendet, och lagrandet av seendets fragment, kan aldrig slutföras.

14. Det finns inget slutgiltigt fotografi.

Susan Sontag

länk. 

bvkgf1 foto - ny mapp vald.

färg.

bvkgf1 foto - suddigt

då har jag gjort klart med en till lektionside, tidsbegränsning och genomförande av uppgift.

lektionsskiss + inspirationsbilder att visa för elever under genomgång av uppgift.

jag hängde kameran runt halsen och gick ut. gick för att hämta bilen som varit hos doktorn, en promenad på 30 skulle ja tippa. jag letade motiv hela tiden. jag testsköt inne innan jag gick ut iof för att testa det lilla fasta objektivet och om det blev som ja tänkt mig i huvudet. från tredjevåningen, över takåsarna bort mot liseberg. man ser lite väl mkt kanske. fortsätter. 

bvkgf1 foto - enkla porträtt naturligt ljus.

då har jag gjort klart med en till lektionside, tidsbegränsning och genomförande av uppgift.

lektionsskiss + inspirationsbilder att visa för elever under genomgång av uppgift.

jag tog med mig kameran, canon eos 5d mark ii + canon ef 50mm f/1.4 usm, hem till en polare idag med familj eftersom det bjöds på middag. jag vet hur deras lägenhet ser ut och har således en plan med deras ljusgrå väggar och fönster i nordvästläge. ett av barna fick vara modell i 5 min. längre än så orkar tydligen inte dagens unga stå still... 

bvkgf1 foto - hjälp mig välja ny mapp.

peka på en ny är du snäll. 

bvkga1 animation - uppgift v8-10, klar.

första animationsuppgiften klar. inte nöjd men klar. jobbar på att lämna in saker som jag inte är helt nöjd med. skulle vilja ha mer fart i klippningen, kanske mer liv/rörelse i animationerna(lite tveksam här då ja samtidigt gillar att de inte rör sig mer än nödvändigt), inte nöjd med att jag inte höll mig till 30-60 s regeln(regler ska man känna till. sen bryta mot dem).

jag är ganska nöjd med dockorna. jag är nöjd med dialogen, även om man kanske skulle hålla sig till samma lilla tråd från samma "kommentarsgren" än att hoppa mellan grenarna på "kommentarsstammen". fast ja tycker inte att hoppen märks så värst mycket ändå, särskilt inte om man inte vet det från början. gillade rösterna när ja upptäckte att man kunde ändra hastighet på uppläsningen på macen, de blev det olika röster även om det bara är Alva som talar. gillar även Alvas tackiga, ryckiga och otydliga tal. farten i rösten gör också att videon går i olika hastighet, blir lite mer dynamisk än om det skulle vara samma fart hela tiden.

vill blanda in mer kön i nästa animation. allt mellan xy och xx. jag gillar photopuppet hd ibland. gjorde alla dockornas animationer, ljudupptagning från uppspelning på macbooken genom talhjälpen där. sen i AE så klippte ja ihop de 6 olika sekvenserna + la till tavlan, dess aniamtion + texten. funderar på att prova på att animera allt via AE nästa gång. då det även där finns en puppet tool som ja skulle vilja titta lite närmare på.

jag trodde att ja skulle kunna hålla mig till ipaden under hela projektet. men ja failade på den punkten. ipaden är ett fantastiskt redskap, om man behärskar den och känner till dess svagheter och styrkor. svagheterna är ofta för min del att programmen inte fungerar som man vill fullt ut + att touchskärmen har sina svagheter kontra trackpaden + tangentbord på macen. datorn är jag helt van vid att jobba på även om den också har sina svagheter, dock mest styrkor i mina ögon.

AE, jag skulle vilja titta än mer på det rumsliga i animationsmöjligheterna i AE. att bygga lite mer i alla 3 dimensionerna. xyz. smälla in en kamera och flytta på den genom scenerna. bygga ihop scener med 2d-bilder, dockor, bakgrunder, prylar. animera. ljussätta. rendera.

eller så använder ja ngt annat program. jag skulle vilja hitta ngt på ipaden. ngn app som tar hand om mina behov. eftersom mina elever sen ska jobba med ipad, så hade det varit bra om även ja kan lösa vettiga grejer via den.

bvkga1 animation - dockor

anställningsintervjuerna är klara, skådespelarna anställda på obestämd framtid och numera klippta, skurna och redo för rörelse. hoppas jag. 

det blev dessa 6 kvinnor från konsthistorien. starka. de ska få röst och liv i min animation kring frågorna/kommentarerna som uppkom efter försäljningen av världens i nuläget dyraste tavla. målad av en man. höga odds på den va. skitsamma.