gestaltning 11 dec bvkfm2

WITCHORIA





















(har ja upplevt själv ht15)


makerskola. henke. teknik/bildsal.

bvkfm1 - Gibca

jag var runt på GIBCA i fredags i förra veckan.

jag var på hasselblad och gick igenom utställningshallen och fastnade vid några verk.

jag kikade igenom listan med konstnärer under lunchen vid Röda sten och kunde inte ringa in något, för mig, redan känt namn. bra. eller? är årets konstbiennal snäv eller är det bara ja som inte varit tillräckligt omfångsrik kring konstvärlden runt om mig nu 2015?

vilket som så börjar ja på röda sten i dess vita entre, betalar mina 20 kronor och går vidare in i det vita. tar hör in i tegelstenen, uppför ståltrapporna och sen in i, mörkret. det blev svart. allt blev svart. allt. jag sträckte ut handen och kände ändå att väggen som mötte vart mjuk. den skulle iaf inte göra mig ont ifall ja krockade med den. direkt till höger är något jag känner igen dock. ett verk av en konstnär jag inte vet namnet på men vars verk ja sett tidigare.

bvkga1 - animation. normer. timelapse från brainstorm tidigare i sept

bvkga1 - animation - post internet art

länk

länk

glitche. väntar in videomode. animerar ändå.

bvkga1 - animation - reflektion v 41

jag jobbar i slowmo känns det som, men ja kommer ju bli klar med någon form av animation innan jul..

jag jobbar dessutom med mig själv genom att inte(.....) gå all in och släppa allt och göra mitt absolut bästa, utan snarare animera efter dagens förmåga och tillåta mig själv att gör en ok animation, inte den "bästaste". jag tror att detta kan få mig att komma igång mer, släppa prestigen och bara jobba på. jag vill använda allt i animationsväg, enkelt och smidigt, skitet och stelt men vid liv.

jag behöver faktiskt lära mig att inte pressa mig själv hela tiden, jobba lagom men ändå känna att jobbet blir gjort. animationen kommer växa fram, gestaltas fram, genom mina händer på olika sätt. huvudet måste dock hänga med, vilket det kanske inte gör just nu.

jag har en ram. en ide att hänga upp det på. jag har exempel. jag undervisar mina sjuor i animation just nu under elevens val. går kanon, mkt lera som kommer till liv. någon 2d-grej av tidningsurklipp med hemmagjorda strålkastare av iphones och pappersrör.

min telefon kommer fånga allt dött. och göra det levande.

mina händer kommer börja jobba. inte varje dag.
mitt huvud jobbar. varje dag. men behöver koppla av.

jag måste hitta mellantinget. att inte mäta mig med intryck runtomkring mig. sluta mäta mig med mig själv. börja någonstans. börja smått. börja. jag har börjat. behöver bara få det att rulla.

vi ses på lördag.

bvkfm1 - min visuella kultur

vi har i uppgift att till idag gestalta hur vi ser på begreppet visuell kultur. här är mitt jobb.

jag har gjort en animation utifrån vad jag har sparat i min telefon i bild form. rörliga bilder som stilla samsas i en stor mängd i mina mappar. de är datumbestämda där de senaste hamnar först. 

jag valde att animera från idag och bakåt. jag drog med fingrarna så att bilderna blev en fladdrande animation med epileptiska inslag iom det stora flödet. 

i min telefon sparar jag allt som jag ser intressant runt om mig i min vardag. jag fotar gator, skärmar, människor. allt. när jag tänker kring min visuella kultur så är det ju då det jag ser, men främst hur jag ser det. man ser urvalet, man ser ibland rena filmscener där jag tagit många kort i rad, och då tänker jag på spanienresan där badandet fotograferades, djuren på ön och andra minnen som ja har. jag skickar över mina bilder som ja tar digitalt till en hårddisk då och då för att inte gå minste på ngt, så från 2010 har jag på min mobil strax över 20 000 foton och filmer. 

telefonen klarar inte av min animation. mina tankar. appen segar till och stänger sig efter 1.21 min när fåren kommer. någonstans där blir det för mycket. med andra ord kommer vi bara 4-5 månader bakåt i tiden. och det kanske är något med det. att det är så långt som vi ser bakåt nu, men hellre framåt. att man typ glömmer vad man gjorde i mars snarare än spanien i juli. i det stora bruset försvinner mkt. vissa saker sticker ut, vissa smälter samman i en enda gröt. 

låten har förföljt mig sen i somras, också den försökte ja få hänga med i tempot på animationen. 

grejen med att telefonen stänger ner är något jag ser som intressant. att man liksom inte orkar ta in så mkt mer, att man stänger ner likt tekniken. hur mkt av vårt samhälle består av visuella intryck? hur mkt påverkas vi egentligen? kulturen bara är ju där, vi kanske alltid märker av den. osv osv. 

det var det. fortsättning följer efter lunch. 

process animation sept 2015 - bvkga1 -animation

jag kommer under ht15 att jobba med normer i mitt projekt där jag vill göra döda saker levande.

jag kommer jobba utifrån de fyra begreppen som återfinns i kursplanen kring min bildsal.

etnicitet - sexualitet - makt - identitet.

jag vill animera på alla sätt möjliga. jag tänker inte låsa mig till en enstaka teknik eller material. jag vill kunna förändra och låta mig följa gestaltandets alla svängar och impulser, samtidigt som jag har en plan, en väg som jag tror ska funka. att vara planerad innebär möjligheter att improvisera och gå utanför lagar och regler som jag satt upp åt mig själv. jag vill leka med material och tekniker. play art based - gestaltning. jag brukar vara uppstyrd, nu vill ja leka. (ja kommer ju va uppstyrd nog att kunna leka. det vet ja. #kontrolbehov)

vad är animation?

jag kommer jobba med lera, leksaker, pennor, papper osv i stopmotion-aktiga grejer.
jag kommer använda mig utav diverse program som kan rigga figurer och som kan göra dessa rörliga. PS och AE känns som ganska självklara men även andra kommer tillkomma.
jag kommer att filma av skärmen som jag så ofta sitter framför. animera med själv av pilpekaren och sen gömma den. flytta, ändra, förstora saker som gör att de syns levande.
jag kommer säkerligen hitta än fler kanaler att utforska.

min plan är väl att skriva/copy+paste en text som ska läsas upp av någon och sen animera kring den. om normer som ligger där som oskrivna regler och förväntningar i samhället och hur det påverkar oss. inom konsten spå finns ju det en hel del som jobbar med detta så googlandet har påbörjats och verk har börjat staplas i hög i mappen kring normer.

i veckan sa min kollega att hon tänkt jobba med kroppar och visade sitt material för mig. det var normkroppen som hade plats i den ppt. jag sa då hur jag tänker kring kroppar och att alla kanske ska få plats samt visade material som jag tänkt använda mig utav kring liknande uppgifter, man kanske inte ska göra någon stor grej av det utan bara ha med alla modeller utan värdesättning. nästa dag kom hon igen och sa att hon tänkt på det vi pratade om och att hon ändrat i sitt material till mer inkluderande. bra. vi som lärare har sådan makt att förmedla saker och ting. vi tänker kanske inte alltid på det bara. normer är nödvändiga i det samhälle som vi lever i, och normerna skiftar kulturellt och i kontext, men man behöver för det inte köpa dem. vi behöver belysa dem och jobba med dem, kritiskt granska och vända och vrida på.

normer i förändring är något som också pedagogiska magasinet tar upp nu i nr 3, sept 2015. alltså inget nytt, men ständigt intressant och nödvändigt att jobba med.

etnicitet

här finns ju en hel del att behandla, särskilt nu med flyktingströmmar, människor som vill stå med kulsprutor på öresundsbron, vithetsnormen, osv osv.

man kan jobba med leksaksdjur i olika färger
makode lindes konstnärsnerv med afromaniacs och tårtan
samer i konsten - Anders Sunna
gais lagfoto där iphonen bara ansiktsigenkände vita ansikten -
kara walker -
banksy - duvor
osv osv.

animera döda verk, göra egna animationer. mkt att problematisera.

vem är jag? vem är du? vilka är vi?

sexualitet 

hetero. punkt.

om alla bara hade varit hetero, fan va enkelt det hade varit. eller? så säger ju normen. alla som är utanför det heteronormativa ses som annorlunda. konsten har behandlat detta länge.

hbtq.

genus.
animera bilder.

stålmannen/stålkvinnan - vardagen - hård(blå) till mjuk(rosa) och tvårtom.

barnleksakskatalogen. pojkar dammsuger och tjejer grejar med brandbilar.

hetero i visuella kulturen
hbtq i visuella kulturen.


kärnfamilj. stjärnfamilj.

nanna johansson, nina hemmingsson, liv strömqvist mfl som jobbar kring normer i olika delar av dessa fyra begrepp. intressanta enrutingar som pekar bestämt på normer och kritiserar utan bekymmer det som sker omkring oss hela tiden.  serieestetik. "fuldesign". intressant förhållningssätt. feminism.

makt 

många av dessa begrepp går i i varandra. det kan vara luddigt för vissa i början kanske men ju mer man pratar om det desto bättre ser man var skillnaderna går. 

vad är makt? vem har makten? 

normer, privilegier, 

man vs kvinnligt - 

vita vs alla andra - makode linde osv

hetero vs hbtq - otpimus pride

ung vs mitten vs gammal 

stark vs svag - våld

utan vs med funktionsnedsättning (psykisk-fysisk) - 

religionens makt vs icke troende - andres serrano - andre piss christ. normbrytande? kritisk mot makten iaf. 

osv osv. 

behöver det vara vs hela tiden? 

när det kommer till makt spelar kontexten en stor roll, beroende på var man står och vem man är så skiftar makten rätt rejält även om vissa grupper oftast står högst upp i pyramiden. 

konstnärer: 

banksy - palestina- flicka och militär. 

nathalie djurberg - jobbar ofta utifrån makt sexualitet mm i sina animationer. dock svåra att animera igen. men som referens. 

goya - skjutande

"porträtten som hänger på pedagogen - män i maktposition"

identitet

vem är du?

och vem får du vara?

 hur normen skapade dig lille vän. förtryckande/förminskande. hur påverkas vi? vem bygger?

vad påverkar?

samhället - tryck ovanifrån/utifrån
hetero hbtq
kultur
relationer
människor
visuell kultur - hur vi ser på vad vi ser
musik - texter, videos
kläder
geografi - vart man kommer ifrån, vart man står idag och vart man är på väg.

vem blev du?
vem skapade? vem skapades? du?

när det kommer till identitet så är det så mycket som spelar in. små korta sekvenser i livet kan påverka oss som personer livet ut. en fråga, en blick, ett påstående kan skära rakt igenom den starkaste mur och få den att krakelera. i konsten finns också där otaliga exempel på verk och konstnärer som jobbar kring identitet, som problematiserar och kritiskt samtalar med normskapandet i världen som vi lever i.



tidsplanen är väl att dela in dessa fyra delar i fyra perioder där man samlar material och animerar ca 30-60 sek för varje begrepp. jag vet att ni inte vill att vi ska animera för mkt, ha för mkt film att jobba med men jag tänker att jag behöver ha en viss mängd tid för att få med det viktiga när det kommer till just normerna. jag vill ju kunna använda mig utav denna filmen i min undervisning sen så jag slår liksom två flugor i smällen. kan hända att man kan göra två av begreppen nu, och sen framöver göra de andra två. just för att kunna arbeta igenom så pass mkt som man kan behöva.

v 40-42 etnicitet
v 43-45 sexualitet
v 46-48 makt
v 49-50 identitet.

sen roddar man med ljud och post under tiden eller sätter av tid runt jul till detta.

bildmanuset är det kluriga. eller så är det inte det. jag planerar ett levande sådant. jag känner att jag låser upp mig för mkt om jag redan nu har färdiga rutor från början till slutet. känns inte särskilt gestaltande eller processbaserat. ett som kommer fyllas i under tiden, egentligen blir det ju också det i fyra delar. blanda bilduttryck och språk med animationer av olika slag. jag tänker att jag bygger text först, och sen kommer gestaltningen av bilderna animationerna därefter. samtidigt, så förstår jag nyttan det kan medföra att ha rutorna från början. men nu, nu vill jag leka, och jag ser redan att jag har ramarna. texten kommer rama in.


hela tiden tänka normkritiskt. feministiska tankar.

mer ref animation:



hittad via booooooom.com

"The Shoes latest video, directed by Montreal-based directors Dent de Cuir, is a celebration of GIF culture. The whole video is a mouse dragging various pre-edited animated gifs around a desktop but the results are a lot more entertaining than they sound (it was just awarded a Vimeo Staff Pick).

Not sure how James Van Der Beek feels about being the star of this video. Watch “Drifted” below.

"

djurberg, nathalie

bvkga1 animation - inspiration

bvkga1 animation - inspiration

http://www.booooooom.com/2015/02/19/animation-day-feelings-nate-milton/

http://www.booooooom.com/2015/04/27/animation-of-the-day-joshua-davis-texture-mapping-see-by-tycho/

bvkga1 - animation

kul ju.

bvkga1 - animation - 3d inlämning v23

för det första fattar ja inte varför inlämningen ska vara anonym. kan den vara anonym när ni, förhoppningsvis, har läst våra inlägg via bloggarna och således bör veta vad vi gör och inte. sen är det svårt att via youtube helt anonymisera då ja behöver skapa ett nytt konto då med adresser som inte går att spåra mm. jaja. nu är det inga namn med här i texten, eller inte på tuben annat än mitt användarnamn som man med lätthet kan spåra. saksamma, ja zipar avi-filen och pdfen istället så är ja väl så anonym som jag kan vara.

jag har haft motigt med 3d-uppgiften. har haft en dålig skillsmässa sen tidigare erfarenheter och studier som gjort sig påmint under de senaste veckorna. jag har gjort uppgiften. modellerat ett rum utomhus som hjälpte mig i min vardag då altanen ska göras i sommar och behövdes skissas upp lite för att man skulle få en känsla för den. jag valde att animera kameran och möblerna under åkningen. textureringen är enklast möjlig, jag ville ha just klara enkla färger som inte tog uppmärksamhet utan bara pratade med betrakaren om vad för typ av material det kunde handla om samt hur det faktiskt ser ut hemma, om än väldigt avskalat.

ljussättningen består av en sol med minskad styrka och med några mindre punktbelysande lampor. jag ville få en känsla av morgon(kvällsljus där man kan leka lite med eventuella framtida lampor och hur de skapar rumskänslan.

animeringen med kameran upplevde jag som knepig, mest beroende på min tveksamma hantering av den. långt ifrån nöjd men inte heller så missnöjd att ja inte väljer att lämna in uppgiften som den är.

renderingen också den väldigt enkel. väntar in tiden det tar för den fläktande och surrande datorn att räkna fram mina bilder som hamnar i en bestämd sekvens. den ser ok ut, inte. orkar inte jaga inställningar för att få den exakt så krispig som jag vill ha den, gillar återigen läget och anser att jag gör uppgiften så till den milda grad att den är inlämningsbar.

jag ser inte mig använda denna typ av animering och modellering i höst. jag vill att det ska gå snabbt. snabbare att nå vackert resultat av enkla medel. 3d-grejen tar för mycket tid att sätta sig in i igen. man kan göra grymma grejer med 3d och blender, men det kommer inte ja göra i höst. den smärtsamma skilsmässan sätter stop för det. det irriterar mig att jag känner såhär. och jag tänker att många är de elever som jag ibland har tvingat(...) använda någon teknik som de känt likadant inför. som tur är händer det att mina elever trotsar mig, går emot mina tips och går sina egna vägar. gör sina arbeten på andra sätt än de ja tänkt ut från början. och jag gillar det. att de lär sig regeln, för att sen bryta. jag kan regeln kring 3d, så ja bryter mot den. typ. eller nä, ja kör efter regeln just nu om än motvilligt. jag gillar trotsen eleverna visar mot mig ibland, att de själva tror på sina idéer så mycket att de skiter i vad jag säger och jag faktiskt låter dem arbete med det som de tror på. dock, är det ju så ibland att man som lärare måste visa tekniker eller material för eleverna och låta dem prova dessa för att de ska känna till dem. att snacka shaders, vertexpunker, polygoner, 3dstudiomax eller maya är något som jag redan gör med mina elever. visar att tekniken finns och hur den funkar men också att den är svårbemästrad men rolig. då jag kommer jobba i ipadmiljö det närmaste på grundskola nu i höst så faller just denna teknik för mig om ja inte hittar någon app som funkar. den bör vara enkel att förstå, enkel att använda och lekvänlig. leken är viktig här. att man känner ett positivt sug kring uppgiften och just möjligheten att leka fram kunskapen. modellerandet blev till en lek under vissa delar av denna process, men inte tillräckligt rolig för att ja skulle bli biten igen.

nu lämnar jag denna uppgift och tar sommar, och ser fram emot registreringen i höst igen. då jvlar ska det grejas med snabba händer rakt ur huvud.

/inte så anonym längre, snarare transparent, eller nått.

kopia. höger.

låna. låna om. låna ut.

bvkga1 animation - första timmarna i blender.

det tog emot. jag har öppnat programmet och bekantat mig med det tillsammans med min nya wacom. pennan är inte helt fixerad vid näven än. men snart. likaså programmet.

det är med forsatt blandade känslor jag jobbar vidare. jag tittar på tutorials, gör lite. tittar på en till, gör lite till. ja, man kan göra väldigt mycket. ja, man kan göra om det hyfsat fort om något går knas. nej, ja kommer inte upp i den nivån som ja skulle vilja på bara några timmar. jo, ja kommer sansa mig och inse begränsningarna.

jag tänker att jag blir frustrerad för att jag vet att jag en gång kunnat 3d. en gång velat 3d. det är som han i videon ja såg för någon månad sen, som ska lära sig cykla med styret som svänger åt fel håll. han vet hur, men musklerna gör det inte. men han gnetar på. sen en dag, smack, då kan han. han cyklar så ett tag. för att sen, gå tillbaka och cykla med en vanlig cykel igen. och då vart det knas, hans balans är åt helvete, huvudet vet men kroppen vet ej. men han gnetar på och rätt som det är så händer ngt och han lyckas cykla igen.

jag orkar inte gneta på lika mycket som cykelmannen. denna typ av animation är inte min väg i höst. ja ska kolla va google säger om modellering och animering via ipad kanske. främst eftersom det är det verktyget mina elever kommer ha tillgång till i höst + att appar måste vara väldigt användarvänliga och enkla att använda för att folket ska orka med det.

jag bygger i blender. bygger utsidan på huset där altanen ska göras i sommar. bygger min nu röda bod som ska bli svart. det vita stora huset och det gröna som får agera gräs.
animationen får växa fram imorgon. inte idag. idag ska det kanske letas lite växter att exportera in. ljussättningen kommer innan det renderas på torsdag.
jag bråkar med programmet, kontrollerna sitter inte, många verktyg är på fel plats och heter fortfarande olika saker än ja är van vid.


 
 
 

renderingen blir inte heller den som jag vill. men jag släpper det. det är inte det primära. det primära är att lösa uppgiften, inte att få det exakt som jag vill ha det i huvudet. jag släpper garden och inser att det är ok, iaf från min sida, att inte jobba med det perfekta.


återkommer med mer när animerandet börjar imorgon. nu, åter till att sova bort febern som däckade mig igår.

peacetecken.

/S

bvkga1 - animation - reflektion v22.

mellan 2004-2006 gick jag en utbildning på lindholmen. computer graphics design. jvligt roliga och nyttiga år för min egen del. där ingick allt som har med 3d att göra. modellera. animera. texturera. rendera. programmera. visualisera. osv. sen dess, kan jag räkna på min ena hand hur många gånger jag öppnat ett rent 3d-program. 3d-studio, maya, rhino osv. något föll bort. jag har med mig det, men det är för tidskrävande för det jag vill göra, det jag vill lära mig. blender blir en bromskloss just nu. jag kommer lösa uppgiften, så till den milda grad att jag kommer ha ngt animerat till den 5 juni. men jag tycker det e knastråkigt. jag blockeras.

precis så här tror jag många elever känner sig när läraren presenterar nästkommande uppgift. fan. lera igen. jag hatar lera. jag kan inte skulptera. jag har skulpterat sen jag var liten å e pisstrött på det. tråkigt tråkigt tråkigt. men regler är regler. det lärarn säger det ska man göra. punkt. hur går det liksom med betyget annars.

det här är en nyttig period för mig. att känna att ja är helt jvla låst. att det för en gångs skull är trist med unviversitetsutbildningen som jag själv valt att gå. att en liten, eller stor, uppgift kan trycka ner en så här. särskilt en uppgift som en som för nio år sen gick ut med toppbetyg och referenser från en tvåårig utbildning i just det uppgiften går ut på. fan. ta tag i detta nu å gört bara.

blender. det lilla ja kollat igenom är rörigt. kontroller som tar tid att vänja sig vid. de ligger på fel ställen men jag känner igen alla namnen och typ vad verktygen gör. men jag blir bara irriterad. jag vet hur lång tid det tar att lära sig så pass mycket med programmet för att få ut det som jag vill ha ut att jag ger upp innan jag ens lagt 10 timmar på det. fan.

jag letar andra vägar.

jag har tiden. egentligen. även om betygstider på skolan stressar lite. mina elever springer som yra höns sista veckan för att få ordning på allt. eller så har de redan slagit på flightmode och gör nada. särskilt de som faktiskt skulle behöva steppa upp för att lösa betyg i ämnen. inte bra. där ligger mitt huvud. på jobbet.


jag vill göra det här, låna andras grejer och göra något annat av det.

http://feber.se/foto/art/327773/konstnr_tjnar_storkovan_p_stul/

jag vill animera på sätt som triggar mig. inte som slöar ner processen och gestaltandet.



http://tjock.se/sinnet/art/327714/operahuset_i_sydney_blev_levan/

jag vill animera mina tankar och allas kommentarer kring skolan i uddevalla som valt att införa fotoförbud på skolan.

http://feber.se/foto/art/327796/svensk_skola_infr_selfiefrbud_/

jag vill animera alla 25 000 konstverk som det danska museet släppt fria för remixande.

http://www.svt.se/kultur/konst/museum-slapper-25-000-konstverk-fria


och jag vill animera tatueringar på huden. få de att komma till liv eller att gå från levande till hudnära stillasittande.

http://feber.se/film/art/327460/den_tatuerade_huden/

det är mycket nu. och jag kommer lösa allt. på mitt egna vis. helst sista dagen. sista timmen. det blir bäst då.

bvkgf1 - fotografi

Lille John: Du, jag har börjat fundera på en grej. Är vi hjältar eller bovar? Alltså, fattar du... att vi stjäl från de rika för att ge till de fattiga.

Robin Hood: Stjäl?! Det är ett fult ord. Vi stjäl inte. Vi bara lånar lite från dem som har råd.

bvkgf1 fotografi - Efter littsem. 2

Du ska sedan sammanfatta ditt egna inlägg och diskussionen som följde. 

Du ska även läsa igenom allas inlägg och kommentarer och välja ut någonting 

där som du fann extra intressant/tankeväckande. 

Koppla gärna till ditt eget gestaltande projekt och tankar inför presentationen i utställningsform. 

Denna inlämning ska omfatta minst ett A4 och ska läggas i inlämningsmappen

”Efter littsem. 2” senast 8 maj.

Jag skrev om mitt besök på Röda sten och utställningen med kandidaterna på valand i fotografi. Jag försökte rakt ut utan filter skriva av mig mina upplevelser av verken och själva hängningen. Jag använde mina kritiska glasögon och gick igenom steg för steg, de verk som fastnade i mitt huvud efter besöket. Vad är fotografi? Vad kan hängas på en fotografisk utställning? Det var frågor som hängde kvar. Länge. Och som påverkar mig i mitt egna arbete dessa sista veckor. Speglar, glasbitar i det lilla formatet, biljardbordsdukar, neonskyltar, pappershögar från myndigheter. 

Jag tittade på både rörlig som stilla fotografi, de rörliga har jag svårt att fastna framför. Jag upplever att de tar för mycket av min tid och jaga blir ofta stressad. Det måste vara väldigt intressant för mig, fånga mig totalt, om jag ska sitta kvar och titta. De stilla bilderna var fler. De var ofta av det större formatet. Vissa figurativa, andra abstrakta. Väldigt skilda varandra kan jag tycka nu i efterhand. Egentligen så var det kanske inte så värst många som hängde ihop. Alls. Utställningen i stort kändes väldigt spretig. På ett spretigt och osammanhängande sätt. Sen om det är en positiv eller negativ sak, det vet jag inte. Det vita rummet på tredje våningen kändes mest samlat. Två utställare som inte stal uppmärksamhet från varandra. Något att tänka på inför 15 maj. 

Att som producent inte tänka på hur saker och ting uppfattas eller kan uppfattas tror jag är svårt. Jag funderar ju hela tiden på vad jag gör. Hur jag gör. Och undermedvetet är väl det någon sorts bildspråk som jag håller på med. Alltså, jag tänker eller tänker inte, men pratar med bilder gör jag. Personligen så försöker jag ju göra bilder som jag först och främst själv gillar, sen om ingen annan gillar det så är det inte mitt problem. Men, om jag märker att ingen gillar en viss grej, då kanske ja inte gör samma sak igen om det inte gav mig ngt. När jag säljer tavlor så är det ju lättare att måla mina får som jag vet att folket vill ha än att prompt måla stenar som folk har svårare för, men som ja gillar att göra mer än fåren. Jag gillar att jag inte är svart eller vit, att jag ofta hamnar i gråzoner och pratar emot mig själv och är formbar. 

Jag kommer förmodligen visa en ärlig sida av det jag jobbat med under vårens gestaltning. Lite som den diskussion som kom upp i inlägget kring Rheborg på Abecita Konstmuseum, hur man vinner respekt eller respekterar fotografiet genom att arbeta med det. En ärlighet eller ett allvar som man så ofta använder inom fotografiet för att hitta tyngden, sanningen, konstnärligheten hos fotografen. Men vad är då fotografi? Hur ärligt kan det vara? Jag har gjort mig en blå mapp idag. Lagt i några av mina lektionsskisser som jag jobbat med och skrivit ut en skärmdump på min mapp Fotoknoto. En kass utskrift från skolans skrivare som krånglade så till den milda grad att jag typ gav upp mina tankar kring ett häfte med grejerna i. Så, hur fångar jag ngt ärligt fotografi utan att kanske visa det som vi brukar kalla fotografi? Min mapp är fylld med fotografi. Men vad är vad? Mapparna gör mig glad. Innehållet i inspirationsfotografierna som mapparna bygger på triggar mig, inspirerar mig att prova nytt. Hela tiden utveckling. Där är min ärlighet. Min ärliga önskan att hela tiden utvecklas, hela tiden föda min egna bildning inom fotografiet, konsten, och bildämnet som ligger mig så varmt om hjärtat. Genom mina fingrar brukar dessutom min ärlighet visas. Genom bloggen återfinns ofta mina ofiltrerade tankar och reflektioner. Allvarsamma som glada, där brottas de i gråskalor och det är inte alltid helt lätt. Men nödvändigt. Vända och vrida. 

Vad fan är fotografi? Samma jvla fråga som vad är konst? Typ omöjlig att svara på egentligen. Men jag gillar Billgrens svar i boken med just namnet vad är konst, och 100 andra jätteviktiga frågor. Svaren handlade väl om att frågan är ointressant då den inte är helt möjlig att svara på kanske, även om det kanske är det som är meningen, att man ska jobba på att försöka förstå begreppet. 

Ur boken: Hur vet jag att jag jobbar med rätt grejer? Du har inget val. 

Bör man förstå vad man håller på med? Inte nödvändigtvis. 

Ok. Då får man väl hoppas på att man är någorlunda rätt ute när det som nu känns osäkert. 

bvkgf1 - fotografi - uppgift littrsemi v 18

jag kikade igenom hängningen, utställningen och verken. två gånger. först själv, sen var ja klar men mötte min mors polare tillika min barndomskamrats mor och gick en vända till med henne. tittade på allt, fastnade på vissa men inte på andra. jag ska försöka texta ner här en reflektion rakt ur huvudet från gårdagen. vad intresserade mig och inte och varför jag tror så är fallet. Hur jag avkodar utställningen. 


först och främst. jag märker att jag fortfarande har svårt för video när det kommer till utställningar. jag finner ingen ro att sätta mig ner de minuterna som verket behöver. detta samtidigt som jag själv gärna jobbar med rörlig bild. jag tror på andra arenor, andra plattformar. internetbaserat där du hemmavid har tiden, man tittar igenom på annat sätt. eller så är det bara min tanke. videon i det svarta rummet var tyst. men rörde sig. intressanta förvända färger. negativ. gillar det lite men var där inne i max 30 s innan ja gick ut igen.
problemet när man inte tar in verket ordentligt(som man bör/kanske ska enligt seden...) är väl att man inte riktigt får kommentera det hur som helst. lite som att se de 5 första minuterna av en film och sen stänga av och tro sig få ha en åsikt om filmen. man har ju liksom inte sett den. man kanske har fått en första känsla men det räcker kanske inte alltid. Lisa Grip heter konstnären.


sen vart det verket med video som inte vart videos. det vart stillbilder på en tv där man förväntade sig rörlig bild men där man kunde lyssna på ljud via hörlurar som hängde undertill. lyssnade snabb i en hörlur, gick sen vidare. varför gör jag såhär..? där och då blir jag typ lite stressad tror ja, jag hinner inte ta den tiden. en bild som är framför mig läser jag av på sekunden. intresserar den mig stannar jag och gräver djupare, läser kanske titel och konstnär samt info kring projektet. men video är ngt annat. snabbt ska det gå. 

fort fort. bildanalysen går fort, funderar på om det inte borde vara så att nu när man ändå är så pass lärd i ämnet och analysen att det borde gå långsammare då man borde analysera mer eller typ mer noggrant? eller är det så att man gör det fortare och fortare precis som vilket proffs som helst som hållit på ett tag? jag gillade iaf bilderna på män som var hos barberaren. det lilla jag hörde var en kvinnoröst som snackade om patriarkala strukturer. Siri Lo Lidbeck heter konstnären.


note to self: ska du använda rörligt, gör det intressant.

den tredje rörliga videon hittade jag på tredje våningen i det vita rummet. den handlade om hur en tjej pratar om hur hon valt att blondera sig, att hon egentligen har en annan färg på håret. det är det första jag hör. tankarna går snabbt till att man vill passa in. passa in i lytt land. ny kultur. nytt sammanhang. filmen skjuts på en plexiglasskiva som hänger ner från taket av en kanon. bakbelyst. plexiglaset är matt, känns som den vart behandlad i efterhand för att filmen ska kunna ses. det är en kass betraktningsvinkel med detta sätt. men det gör det hela snarare intressant än är irriterande. 

 

 

 man hör rösten men ser inte på en gång vem som talar, man får orientera sig framåt och där, där ser man det. Gunèll Kuliva konstnär.

I stillbilderna var desto fler. Det fanns människor som printats ut på billigare papper, blivit fastlimmade på plywood som sen vart figursågade. Detta var typ sista steget i en process där bla performance i det offentlgia rummet hållit igång konstnären. Dessa plywoodskivor var stora som

 

 

 


små, innehöll hela som delar av kroppar. Många gånger var det ställningar byggda för att få fotot att stå upp. Min första tanke var rörigt, det var liksom många plywoodverk på samma lilla yta. För många. Kanske borde provat att ta ner antalet. I beskrivningen av verkat stod det ngt om just byggarbetsplatskänslan, det röriga som äter upp golvyta, och luften ovanpå. Jenny Simmar konstnär. 

På den norra väggen hade man byggt en stor vit vägg som buktade in i rummet. På den hänge stora fotografier på både människor och betongstad. Bilderna var kontrastfattiga och mörka. Dova. Dystra. Emma Torneus konstnär. 

I ena hörnet återfanns några verk som kändes väldigt strama. Strikta. Perfekta. De hängde på en mörk skiva som ramade in denna konstnärs verk. Verken i sig vart intressanta när man kom nära. Det var ngn fyrkant i dem som visade på någon form av synvilla eller något. Jag förstod inte vad det var eller hur man gjort vilket gör att ja kommer ihåg det nu och triggar mig att förstå. Att vilja forska vidare i det, lösa pusslet som startade i mitt huvud. 
Ida Nissen konstnär.

I katalogen hittade jag ett verk av Andrea Grundt Johns - Two days at sea (2014), väldigt intressant panoramabygge av flera olika exponeringar av horisonten där borta där havet och himlen möts. Mörkt hav och oftast grå himmel. Hittar tyvärr inte detta verket i utställningen.. Antingen väl gömt eller inte med. Osäker på vilket.
Men jag tror iaf att jag hittade andra grejer som Andrea gjort, det kan ju vara så att horisonterna försvunnit under processen, för andrea ställde ut olika glasskivor i olika storlekar. Hon leker med spegelbilder. 

 

En massa små fyrkantiga speglar på olika plattformar i olika mönster. Vissa visar spegelbilder andra ngt annat. Gillar främst de som står på rad, i kö, på det svarta podiet. Förstår det inte och jag gillar det. Det är inte självklart hur detta placeras in i fotografiet. Glasskivor har man använt i framkallningen. Speglar visar ju ett fotografi så de kan ja lättare plocka in. De ofärdiga speglande kuberna som saknar någon sida eller två är också intressanta, de visar något som jag som betraktare inte skulle se annars, andra vinklar och synfält. Ibland är man själv synlig och ibland inte. Blir typ interaktivt, man rör sig runt verket, letar intressanta grejer mm. Också intressant i katalogen, särskilt rutan där uppmaningen är att lägga ngt som speglar sig och sen läsa texten.

Asså det är några konstnärer kvar att skriva om, men jag väljer istället att sammanfatta detta som att det är svårt, svårt att sätta samman en samlingsutställning med så många olika verk i samma lokal. Det blir ofta rörigt och verken jobbar inte alltid ihop, utan de snarare stör varandra kanske. Detta är en problematik, jag har sett smärtfria lösningar, men det är likförbannat svårt.

Det vita rummet funkade med de två konstnärer som var där, den blonda tjejen fyllde rummet med minst 5 olika verk som åt upp plats och energi. Pappershögarna från migratonsverket, den lilla studion, det inramade beslutet om medborgarskap, svartskallelampan i neon och filmen. Intressant.
Och grabben längre in i rummet som ramat upp 5-6 biljardbordsdukar. Noll procent fotografi om du skulle fråga de flesta. Jag köper det. Gillar tanken att det kommer bli fotografi om du bara vågar titta tillräckligt länge. 

Det jag försöker visa på här är väl något försök till avkodning av verken. Hur jag upplever dem och läser av dem, avkodar förmodade meddelanden som producenten(fotografen) vill visa mig som mottagare. På sidan 211 i Wells tredje version står det om just kodning och avkodning. Det är Stuart Halls tankar som kommer upp om hur fotografen som producent kodar verken, för att sen lämna över ansvaret till oss mottagare att avkoda. Koderna i form av symboler och tecken hänger ihop med kulturen som de skapas i. Vår bakgrund påverkar också kodning och avkodning, vi har alla med oss en ryggsäck som vi använder oss utav, erfarenheter, egenskaper, kön, etnicitet, ålder, klass, sexualitet, religion mm påverkar hur vi upplever och läser in olika verk. Hall pratar om på s 212 om att det finns 3 olika sätt att läsa av bilder:
A dominant reading - att man ser det som producenten ser/skapar/vill skapa.
A negotiated reading - att man delvis ser det som producenten ser/skapar/vill skapa.
An opptional reading - att man inte alls ser det som producenten ser/skapar/vill skapa. Man hamnar i direkt konflikt med det skapande budskapet.

Jag funderar på om man som producent egentligen ska bry sig om detta. Särskilt i processen. Man har det kanske inbyggt men att det skarvas lite då och då, man vill ju liksom inte begränsa sig i processen kring så till vida att man backar för att man inte vågar. Att man tror sig veta att betraktare kommer se det på det här eller det här sättet. För ja menar, vet man redan det tidigt så va fan, hur kul är det då att fortsätta.

Hur mycket tänker du på hur ditt verk kommer uppfattas nu den 15 maj? Bryr du dig?

För jag personligen gör ju det men jag tänker ändå mest på att jag, som producent, måste få ut ngt av detta gestaltande och att det kommer hämmas av att jag bromsat och låser in mig. Jag påverkas ju av utställningen på röda sten, jag ser intressanta saker och mindre intressanta. Det är ju min personliga tolkning som bygger på min ryggsäck, mina intressen och mina tankar kring vad jag ser där och då. Dagsformen spelar förmodligen också den in, på både producent och betraktare. Denotationen är förmodligen väldigt liknande oberoende betraktare av ett verk. Men konnotationen som Barthes snackade om(s210) handlar ju helt om ryggsäcken. Vad har du med dig för glasögon i den och vad visar dem. Dina visar liksom annorlunda än mina, jag ser allt i rosa vad ser du? Barthes pratar om att det dokumentära fotografiet är mest dominant eftersom det kanske visar på mest fakta, verklighet. Samtidigt är ju inget fotografi verkligt, det kan omöjligt vara helt objektivt för att visa en exakt verklighet. Det är alltid någon producent som ställt in olika inställningar och perspektiv och visar oss hens verklighet, inte verkligheten. Konnotationen arbetar med sociala och kulturella erfarenheter, de ser olika ut hos oss alla. Denotationen är väl den som kan ses som mest verklig, och också då mest dominant. Eller?

När jag gick runt där såg jag spår av vernissagen dagen innan, jag fotade spåren och kom att tänka kring om man kan skapa en utställning av en utställning. Eller iaf genom en. Jag plockade med mig två kataloger och annan info om utställningen. Jag ska hem och klippa och klistra ihop en egen katalog, testa. För katalogen var isig väldigt fin. Väldigt bra. Hade kunnat vara ett egen verk.
Stjäl som en konstnär. Den boken har jag hemma i bokhyllan. Ska bläddra igenom den så fort jag är hemma från turkiet. Sen kommer det förmodligen tjuvas en det. 

(jag vet att ja skriver mycket ibland + att bilderna är i en jvla oordning. sorry.)