berättar lite översiktligt om det,
Ikigai. har gått från längre intervju och flera bilder på samma person, till snabba möten, få bilder och bara en fråga - What is your ikigai?
"Fler porträtt innebär också mer erfarenhet, vilket var en grundläggande
faktor i det beslutet."
under projektets gång så förstod du snabbt att det inte skulle gå att finna flertalet personer varje dag att porträttera, utan du inser att du behöver finna ett lugn och ta chansen när den kommer istället. det viktiga blev att finna personer som du, Anna, klickar med och reflektera kring varför det klickar, för att sen agera. och det gäller att agera fort innan stunden är förbi. i lugnet har du även börjat fundera och arbeta med analog film, eftersom du söker finna en mer "långsam" arbetsprocess som du beskriver det.
du verkar ha haft lite problem i processen kring den första tiden i projektet då du var i NYC och Thailand då du försök hitta formatet och känslan kring projektet. många tankar som rört runt och sen problem med jetlag mm. sen på Bali föll det på plats, det var här du kom underfund med kortare intervjutid och fotograferingar
du känner in platser, lär känna några ansikten, för att sen backa, ta ett steg tillbaka och sen med förhoppning återkomma och jobba igenom ansiktena ordentligt. du ser själv att det är i mellanrummet som det händer något, vad det är kan du dock inte svara på, men något är det.
i din process så verkar det vara viktigt att hålla dig ifrån stress, du skriver om hur du genom att ta steg tillbaka och jobba på att inte stressa eller jobba snabbt, du beskriver det som att det på något sätt sker i rätt tid ändå och att resultatet du söker kommer ändå om man ger det tid. med detta sagt så vill du ändå lära dig att agera mer direkt, så det känns som att du känner dig fram fortfarande för hur du processar fram just denna gestaltning.
du skriver även att du växelkör mellan din iphone och canon, att det ofta är smidigare med iphonen då fler öppnar upp sig och att det inte blir någon uppståndelse på gatan som kan genera i att personen som fotas blir påverkad.
tar upp ngr referenser och
jag kan inte inte ta upp olika streetfotografer då ja kopplar mycket av ditt projekt dit. till möten i flykten
http://www.thesartorialist.com/ - står och vaktar utanför modevisningar och på gator där fashionistat och kulturfolk syns. många väldigt ytliga figurer kanske men också många figurer som sticker ut och som garanterat kan ha något att berätta kring sin ikigai. plattformen påminner också om din, en blogg som hela tiden är tänkt att fyllas på med porträtt.
googlade lite:
http://therecord.blogs.com/a_reason_for_being/
ett projekt liknande ditt, och där det har filmats istället, några små dokumentärer kring folks projekt just kring temat "reason for being".
sanna kvist.
http://sannahkvist.se/projects/square-friends/
http://wird.com.ua/archives/171844
jag kom att tänka på hennes porträtt, ser ju mer "planerade" ut än vad dina foton som ska tas i stunden men ändå. kan vara värt att titta igenom hennes arkiv och estestik. jag tänker mycket kring hennes olika projekt men kanske främst dessa bilder som ja länkar till.
Jason Travis
https://www.flickr.com/photos/jasontravis/sets/72157603258446753/page3/
han verkar ta en del intressanta porträtt och tänker även på hans serie "persona" som handlar om saker som man håller nära. det är ett porträtt delat i två, ena halvan på ansikte/person och ena på saker. tänker att man skulle kunna leka med de konceptet lite kring ikigai, att man ibland kanske har ett ikigai som lämpar sig att porträttera. kan vara en kul grej att testa, eller så skiter man i det. :)
kommenterar rapporten.
jag tycker rapporten känns bra, lagom lång, svarar på frågor kring projektet samtidigt som den öppnar upp för nya. nya frågor för mig hamnar kring ikigai som fenomen och kring uppdelningen, som jag läser in, "kring människor och ikigai" och "platserna".
Viktigast är att Simon uttrycker synpunkter och tankar
jag gillar hemsidans utformning. att man kan läsa uppifrån och ner samt klicka på fotot och sen bläddra fram och tillbaka till nästa. bra lösning på plattform för just ditt projekt tänker jag. på tal om plattform, jag tänker att instagram är en ypperlig plattform för projekt som detta och liknande. korta intervjusvar och ett porträtt samt GPS-grej som visar vart det är postat. interaktivt och där möjligheten till kommunikation mm öppnar upp för fler möten.
jag reflekterade inte alls över vilken kamera du använt till fotografierna. sen när jag läste att du växelvis kört med iphone och canon så spelade det ingen roll för mig ändå, jag ställde mig frågan i huvudet men fick inget svar annat än: jaha. det är något intressant det här tycker jag.
och även ställer några kloka frågor till Anna.
när du skriver om ditt projekt så låter det mer som att du vill berätta om en plats än om människorna, du kanske menar människorna snarare än platsen men så läser jag texten. tex
"Jag funderar ofta en (lång) tid innan jag börjar skapa och har nu iakttagit Bali under fyra veckor. Ofta förändras bilden och känslan av en plats ju mer tid du spenderar där och jag ville ge Bali lite tid och se det från olika perspektiv."
behöver du lära känna personer först innan du frågar kring deras ikigai eller kan du fråga random person på gatan? ja tänker kring street photography, att man bara rakt upp och ner frågar folk som ser intressanta ut?
exponeringen i bilderna var något jag fastnade för. de känns i många lägen överexponerade vilket förmodligen är ett medvetet val och skulle bara vilja fråga kring varför? idag då kameror(iphonen speciellt) löser detta självt, vad har du för tankar här?
Efter ca 15 - 20 min "släpper vi in publiken" och diskuterar alla tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar