bvkgf1 foto - suddigt

då har jag gjort klart med en till lektionside, tidsbegränsning och genomförande av uppgift.

lektionsskiss + inspirationsbilder att visa för elever under genomgång av uppgift.

jag hängde kameran runt halsen och gick ut. gick för att hämta bilen som varit hos doktorn, en promenad på 30 skulle ja tippa. jag letade motiv hela tiden. jag testsköt inne innan jag gick ut iof för att testa det lilla fasta objektivet och om det blev som ja tänkt mig i huvudet. från tredjevåningen, över takåsarna bort mot liseberg. man ser lite väl mkt kanske. fortsätter. 

skogen och ålderdomshemmet blev motiv i motljuset. likaså min skugga som jag fann särskilt intressant. 

jag letade färger, former, linjer och mönster. letade välbekanta motiv som mer egna och svårlästa. 

i kronologisk ordning får ni följa min promenad och tankar under den samma. trädkronan mot himlen kom självklart med under promenaden. gillar den blå färgen. gillar inte att man så snabbt ser vad det är. hur suddigt kan det bli? ställde bländaren på största möjliga, det blev suddigare, men inte så mycket som jag kanske önskat.  

jag letade mönster och linjer i höghusen. linjerna blev sneda och inte så raka som jag villa ha dem. perspektivet blev från grodan men himlens blå färg håller fint ner husen. tynger dem. förbudsskylten på gräsmattan ar lika suddig nu som den är för de flesta som ändå ignorerar den dagligen. gräsmattan förblir en toalett för hundarna. letar bland tredjedelar. bland gyllene snitt och kompositioner för att skapa dynamik och intresse i bilderna. 

höghusen. stora. vita. grå. 

dessa kolosser vart intressanta suddiga. stora ljusa klumpar mot det blå. linjer. mönster, färg och form kan det jobbas med här. perspektivet blir det det blir när man är som man är jämfört med dessa monster. gillar läget och leker med det istället.  

reklamen. ser du vilken? det ska inmundigas, enda ledtråden du får.

 hade det varit coca cola så hade man tagit den med en gång. röd. svartröd form + vit text. även om man inte ser texten. här är texten också vit, bargrunden gul, och sen tre former i grön, röd och gul/orange. även i suddigt tillstånd påverkar den en. eller?



tunneln. alltid mörk, men med ljus i öppningarna. gillar formen som öppningen bildar. som en tavla. och en linje med ljusbollar som leder mot den. det svarta ramar in. bokeh är något man skulle kunna leka med. man kan forma/klippa egna figurer för att skapa tex hjärtformade bokeh.

vad föreställer tavlan? här kan tolkningarna vandra iväg. vatten. hav. berg. skog. vad som helst nästan.

väg av asfalt och vatten vart de sista bilderna som jag tog utomhus. rörelse i den ena, med suddiga bilar och linjer som drar in i bilden. lite väl ljus kanske. överexponerad. vattnet är lugnare. stilla. linjer också där men inte lika långa och smala utan bredare.

 de sista två bilderna blev porträtt. jag dödade färgen och satte mig på olika avstånd och provade min nya fjärrtryckare. funkade bra. gillar detta sätt att fota porträtt. framöver när jag fotar skarpa porträtt så ska ja nog fan skjuta minst ett suddigt samtidigt och spara i mappen. man fokuserar på annat nu. inga ögon som måste vara skarpa. man letar snabbt efter ögonen och försöker hitta blicken. men hittar den inte. jag tvingar mina bektraktande ögon titta runt i fotot men blicken söker hela jvla tiden porträttets blick. men det går ju inte. försöker fokusera. men just nu är det svårt att titta länge på dessa bilder. varför? va fan. är det för att det är jag? de andra inpirationsbilderna med porträtt har inte varit några problem. är det en suddig spegel efter en varm dusch? måste torkas så det skarpa i spegelbilden kommer tillbaka jag vill se men ändå inte. är jag frustrerad eller letar jag efter en reaktion. kan vara så att mina händer talar högt utan filter just nu. avbryter här.

reflektion:

tidsmässigt funkar det med både kortare som längre lektionsupplägg. en kortare workshop för att introducera tänket eller effekten eller en längre uppgift där man verkligen får grotta ner sig och arbeta igenom sitt bildseende och fotograferande. 

i motivväg så ser jag inga begränsningar. landskap. porträtt. stilleben. allt funkar. 

Rothko, abstrakt är något man kan jobba med. man kan snurra, gå nära, backa bort för att skapa än mer abstrakta foton. 

suddigt. det är en poäng att komma hem med bara suddiga bilder i kameran. att inte gausianblurra fram resultatet utan att faktiskt under hela fotograferingen döda fokusen. man börjar efter en kort stund tänka annorlunda. slutar leta skarpa detaljer utan letar annat. former. färg mm. detaljer som är intressanta ser man men man måste tänka annorlunda när man fotar dem. vad man vill visa och inte.

begränsningar. ofokus. max antal bilder. berätta din historia. porträtt. färg. det finns många begränsningar som man kan lägga in i uppgiften. begränsningar tvingar oss att tänka, tänka på reglerna och hur man ska förhålla sig till dem.

begränsar jag eleverna om jag visar inspirationsbilder eller öppnar jag upp? kring denna uppgiften så begränsar jag ju till det suddiga. varför? varför begränsa till en enda effekt? känns ju jvligt snävt. eller är det ok/berättigat att göra så för att visa andra alternativ? får fundera lite på det.

behöver en ny mapp. peka på en.